Ibland tar tålamodet slut..

..jävla förbannade kablar och elektroder! Oj vad jag ledsnar på att inte kunna röra mig när jag har dem på mig ibland. Trots att mamma hjälper mig på med dem nu när jag är hemma så är det drygt att få dem att sitta där de ska. Och sen att jag knappt kan röra mig i 90 minuter för att jag är rädd att de ska lossna gör inte saken bättre.. Jag hoppas att de gör mer nytta än vad jag själv känner av! Annars är det tveksamt om det är värt slitet i längden.

Osså var det den där pärmen

I tvåan (eller om det var trean?) när vi satt och pluggade till någon tenta som jag och en kompis trodde skulle bli den första som vi kuggade så kom vi på att man borde ha en pärm för kuggade tentor. Det här var en liten förbjuden pärm som man så klart skulle undvika och helst skulle den förbli tom. Men när den här pärmen var full (av kuggade tentor) så var det dags att fundera på att hoppa av, det var liksom gränsen, var den pärmen full så kanske man inte klarade av kth trots allt. Jag köpte ingen pärm under den tentaperioden men tentaperioden efter gick jag faktiskt och köpte en pärm som sedan fick stå i ett skåp i min lgh under hela kth-tiden. Den förblev tom, men den fanns. Jag valde en normaltjock pärm :P Jag funderade först på att välja en som har 100 mm bred men jag tyckte det var lite väl pessimistiskt.. :P

Det här ska jag kunna om ett år!

Sist när jag träffade C på concor så föreslog han att jag skulle testa att hänga mig upp och ned i ringarna, det lät som att han trodde att jag hade en ärlig chans att klara av det, tyvärr var jag för svag i magen men det är egentligen skitsamma att jag inte klarade av det. Det coola tycker jag är att träna med en person som vågar prova otippade saker och utmana min kropp! En dag ska jag kunna hänga upp och ned i ringarna, jag måste bara biffa upp de 6 musklerna som omger naveln först..

Coolt!

..antagligen är jag väldigt efter men fasen vad coolt det är att kunna sitta och elta efter appar på datorn och från datorn installera dem på telefonen! :)

Håhå!

För några månader sedan när första snön kom så var jag väldigt bitter över snön när jag såg hur osymmetriska mina steg var, ett snyggt skoavtryck och ett skoavtryck som följdes av en lång svans efter där tån hade skrapat i. Så kunde det ju inte vara = det var hög tid att börja fokusera på att lyfta på fötterna. Idag så var stegen nästan symmetriska, allt som syntes var en liten grej framför högerfoten på vissa av stegen. Fokus och beslutsamhet gör skillnad :)

Tävling!

För någon dag sen så bestämde E och jag att vi skulle ha en tävling nu på vårkanten/slutet av vintern; först till 5 strict dips! M.a.o. dips helt utan fusk! Vi båda har som mål att klara av det och en tävling måste ju göra att målet uppnås fortare? Jag klarar av 1 eller 2 om jag har tur utan fusk nu så jag har en bit kvar.. Triceps och axlar kommer tränas flitigt närmaste tiden. Jag ska vinna!

E: Är det "bara" ära och prestige vi tävlar om?! Inte så bara iofs! Vinnaren kanske ska få äran att sätta ihop en wod till förloraren? ;)

Mmhmm!

Det enda som lyser upp är någon gatubelysningsstolpe lite här och där, det enda som hörs är snön som knastrar under skorna, när man står still så är tystnaden nästintill total, någon bil hörs väldigt avlägset. Det känns som att man är ensam i hela världen eftersom man inte ser skymten av en enda annan levande människa. Finns det någon bättre avkoppling? Jag tvivlar.. Promenader i ensamhet är rätt så underbart ibland, idag var den behövlig :)

:)

Det är så galet härligt att höra från de allra närmaste och bästaste, mamma, pappa, mormor och morfar att de tycker att det ser bättre ut än vad det brukar göra när jag går. Det är en sak att det känns ganska så bra i kroppen och jag känner mig avslappnad men det är galet mycket roligare när personer runt omkring mig oxå lägger märke till att det är en topp för tillfället :)

Det enda man kan vara säker på..

För någon vecka sedan såg jag det här videoklippet:

   

Fasen vilken grym människa! Så otroligt viktigt arbete han gör, man kan ju tycka att alla som sitter i rullstol borde vara experter på att köra rullstol, så är det tyvärr inte.. Undra hur många som sitter i rullstol som har utmanat sig själva så mycket så att de faktiskt har ramlat ur stolen? Hur ska man kunna veta vart gränsen går, vad som är möjligt i livet, vad man klarar av om man aldrig försöker göra något och misslyckas? Innan man har misslyckats så har man ju faktiskt alltid tagit till en säkerhetsmarginal i det man gjort.. Jag har flera kompisar som jag rent ut sagt har blivit förbannad på för jag tycker att de gör rullstolen till en ursäkt och inte överhuvudtaget försöker att utforska vad som faktiskt är möjligt att göra med den. Visst man kan slå sig och göra illa sig när man misslyckas men även det är väl en del av livet?

När man ligger där på marken och har ramlat, oavsett om det beror på att man har ramlat ur sin rullstol eller om kryckan och benen har tagit en helt annan väg än beräknat så är det bara en sak man kan vara säker på; det kommer hända igen, om det händer om 10 sekunder igen eller om 10 månader har man ingen aning om men det kommer hända, och att ligga kvar och tycka synd om sig själv är inget alternativ. Frågar är inte om utan när. Ibland kanske man till och med ligger där för att man försökt med något galet som var lite för tufft och vågat? (då förtjänar man att ge sig själv en klapp på axeln även fast man ur ett visst perspektiv har misslyckats!)

Sen diggar jag hans galenhet och beslutsamhet, synd att han inte kom enda upp till toppen på Keb.. :( Men det är respekt att våga sig på att bestiga Kebnekaise när man till vardags sitter i rullstol!! Och försöka släpa sig upp med hjälp av enbart armstyrka är styrka! Det go:et och modet skulle jag vilja ha. Tips på galenskap att göra tas tacksamt emot!

"I`ll do anything to get what I want, aim even higher"

Och nöjdare fick jag anledning att bli :)

I lördags var jag på OnRamp på concor, kort och gott ett intropass för att börja träna med skivstång. Många av övningarna kunde jag så klart inte göra med skivstång utan jag fick nöja mig med att göra dem med ett kvastskaft. En del av dem skulle jag antagligen klara att göra med vikter men ändå, better safe than sorry.

Men trots att jag inte klarade av att göra övningarna som det var tänkt så fick jag anledning att bli nöjd; jag klarade av att göra en squat (benböj) ned till 90 graders vinkel i knäna helt utan stöd från band! :) Sen blev det sisådär 119 stycken till under dagen vilket kändes ganska så rejält i benmusklerna dagen efter.. För ungefär 2 månader sen när jag började fundera på att ta kontakt med ett CF-gym så funderade jag på om jag klarade av att göra en benböj helt utan fusk från omgivningen. Så klart var jag tvungen att testa! Men innan jag vågade att testa så gick jag till sängen och hämtade samtliga kuddar och täcket och lade ut som en stötdämpande hög bakom rumpan. Och det var nog tur det för jag ramlade pladask som en gråsäl (=mycket mindre graciöst) på högen av kuddar och täcke! :P Hur coolt är inte det när man kan märka resultat av träningen på så kort tid?! :D Mycket grymt tycker jag :)

NÖJD! :D

På söndag är det dags för det första lite mer riktiga passet på concor, iofs ett pass där man själv får välja vilken av veckans 5 WOD:ar som man ska köra, men ändå :) Jag är glad, första målet uppnått, CHECK!

Jag är nästan lika nöjd med dagens träning! Den var bra på något sätt :)

Det var nära ett kabrak

När jag går en massa så ger muskelfästet mellan hälsenan och vaden i vänster ben upp. Ibland rätt så fort, ibland dröjer det ganska så länge. Idag var det väldigt väldigt nära att det gav upp helt, vad som händer då är att benet viker sig för att det gör så galet ont och sen blir det jobbigt att ta sig någonstans, ålande läge är nästan det enda som fungerar så, otroligt hett.. :P Idag stannade det sån tur var på ett stickande mellanläge som bara gjorde ganska så jätteont!

Att jag var arg som en stor flock bin när jag gick från jobbet till bilverkstaden för att hämta bilen gjorde inte att hälsenan fick ett lättare liv om jag säger så..  Jag hoppas att den återhämtar sig fort och blir som vanligt :)

Dessa läkarbesök som jag så innerligt hatar

..och mår så jäkla dåligt inför och bara vill kräkas på och slå på... Jag vet att det finns undersökningar och behandlingar som är ljusår värre än att gå och träffa en läkare och en sjukgymnast för att se om det går att göra något åt töntig liten höft. Jag är nog rätt så brutalt mesig när det väl kommer till kritan.. Men ändå blir det så jävla personligt på något sätt. På något sätt känns det som att det är allt jag kämpar för, allt jag jobbar för, allt jag sliter mig blodig för att bygga upp som ska bedömas, min älskade kära kropp. Och det känns så jobbigt när man redan på förhand vet att läkarna bara förstår en bråkdel av allt, att man återigen kommer få höra att man inte är som andra.. Nu tänkte jag skriva att kroppen är fel på fel sätt men det stämmer ju faktiskt inte. Det finns inga kroppar som är rätt eller fel, det finns bara kroppar som är annorlunda.

Inte blir det bättre av att man står där i bara kalsonger och två personer försöker förstå vad det är som gör att jag är så sned som jag är. Och under tiden så använder de ord och uttryck som jag inte förstår ett dyft av, kanske lika bra det kanske. Slutsatsen blev iaf att de trodde att jag antagligen kan få min höft att bli mer rak genom att träna "rätt" samt genom att vara mer närvarande i min kropp i vardagen. En typ av träning som de trodde mycket på kallas feldenkrais och kunde enligt dem hjälpa mig att komma åt de djupa musklerna närmast ryggraden som bidrar till stabiliteten. De kunde man komma åt genom att öka blodcirkulationen i de områdena, hur en muskel kan byggas upp genom att det bara går mer blod genom den har jag inte en aning om, jag tycker det är lite konstigt, för att bygga upp en muskel trodde jag att man var tvungen att aktivera den med träning..

Jag skulle även göra två olika röntgenundersökningar av höften, framför allt för att se hur dålig höften var så att de kunde utifrån dem avgöra hur hårt jag kunde träna utan att riskera att höften blir sämre. Jag tycker det känns lite onödigt, jag kommer inte börja träna mindre och lättare träning bara för att jag får reda på att höften kan hoppa ur, men det är väl bra att kolla upp iaf.. Jag kan ju liksom inte låta något som kanske kan inträffa snart om jag har otur styra mitt liv, vad skulle livet bli om man levde det så? Antagligen bra mycket tråkigare. Visar det sig att höften ger upp helt om några år så visst, tråkigt, men jag vill känna att jag använt den fullt ut och gjort så mycket som möjligt med den fram tills dess.

Tyvärr så sa de att det var direkt dåligt för mig att träna övningar som aktiverade båda sidorna av muskulaturen nere i mage och rygg (som t.ex. en sit-ups gör) eftersom det bara skulle göra sidoskillnaden större och jag skulle bli ännu snedare. Jag håller inte med där, jag tycker att det är fel. Jag resonerar så här; om jag ska kunna leva det liv jag lever idag så måste jag ha en sida som fungerar utan att svika mig, ett ben som klarar att bära upp min tyngd under stora delar av dagen och en arm som klarar av alla tunga lyft som vardagen innebär. Kort och gott åtminstone en sida i kroppen som har muskler och är någorlunda stark och kan kompensera för avsaknaden av styrka i den andra, självklart skulle jag föredra att även högra sidan var lika stark. Men på sjukgymnasten och läkaren lät det snarare som att det var bättre att gå åt andra hållet, att vänster skulle bli svagare. Där sa jag ifrån och gav ungefär förklaringen som jag skrev här ovan.. Det går ju liksom inte, tänk bara en sån sak som att jag inte skulle ha styrka i vänster arm att hugga tag och klamra mig fast i ett trappräcke när jag är på väg att ramla i en trapp, då skulle jag garanterat ha några framtänder mindre..

Och det här att vara mer närvarande i kroppen i vardagen förstår jag inte hur jag ska kunna uppnå, det är jag redan. Det är inte bara under träningspass som man ska träna, ska man bli bättre i kroppen måste närvaron och fokuset finnas där jämnt, 24-7. Bara under den tid som jag skrivit det här inlägget så har jag rättat till handleder, fingrar och ben ett antal ggr bara för att få dem att ligga så normalt och snyggt som möjligt, närvaro i vardagen och aldrig låta kroppen ta kontrollen är vad mycket handlar om, utan de delarna spelar det inte så stor roll vad man gör under träningspassen. Men det är klart att det går väl alltid att bli bättre och bli ännu mer närvarande men någonstans måste man ju dra gränsen oxå för hur hårt man ska pressa sig själv.. Men hur förklarar jag för en läkare att jag till och med tänker på hur fötterna sätts i golvet när jag sitter och skiter eller att jag varje gång jag vaknar på natten gör en check för att känna efter hur händer och ben ligger och inte tillåter mig att somna om förrän jag har lagt dem till rätta? Ja, hur fan förklarar man det?..

Jag blir lite arg..

På läkare och sjukgymnaster som bara förstår en bråkdel av helheten.. Kommer nog ett lite längre inlägg om det om ett tag.

Haha

Google om det hade funnits på 60-talet!

http://www.masswerk.at/google60/

Nu blev klockan mycket..

puh, det blir jobbigt att komma upp imorgon..

Jag vill avsluta dagen med en väldigt fin låt med Sonja Aldén & Uno Svenningsson som jag brukar lyssna på när det känns lite jobbigt och inse att ja, jag har ju faktiskt det viktigate här i livet,

personer att bry mig om och som det inte går en dag utan att jag tänker på!

Det finns ingenting som är så fint och så underbart som att ha vänner och familj att bry sig om och som bryr sig! Det gör livet så himla mycket mer värt!

Sov gott!

Vad är det för skillnad egentligen?

Varför är det så mycket svårare och läskigare att säga att man mår dåligt psykiskt än att säga att man mår dåligt fysiskt?

Det är något jag har gått och funderat mycket på i flera år. När någon av de personer som känner en allra bäst och som står en absolut närmast så är det klart att frågan "hur mår du?" innefattar både det fysiska och det psykiska. Men ändå är det så mycket läskigare att säga att man har KAOS, stormslag, hela havet stormar, kortslutning och jag vet inte vad uppe i huvudet än att säga att ja, jag har ont i benet. Det är ju rätt korkat egentligen, varför skäms man så mycket mer att säga att psyket är svagt för tillfället än att säga att det fysiska inte fungerar? Korkat är ordet tycker jag, det ska ju inte vara någon skillnad egentligen! Men det är det, iaf för mig, det känns som ett större misslyckande att inte kunna ta hand om sig själv psykiskt än fysiskt tycker jag. Fast iofs, rollerna kanske är de omvända om man har ett starkt psyke men en svag kropp som lätt blir sjuk? Det kanske den personen ser som ett väldigt misslyckande?

Nyligen fick jag reda på något som verkligen fick mig att tänka till och inse att personer som man aldrig skulle kunna gissa sig till skulle ha problem med sig själva kan ha otroliga problem..

Vad skulle det bli av mig utan träning?!

Den tanken vet jag inte hur många gånger jag tänkte förra veckan när jag mådde mindre bra (fortfarande mycket oklart varöfr jag dippade just nu igen, men shit happens) men iaf(!), de 4 gånger när jag mådde som bäst förra veckan och när det var som lättast att le och känna att livet lekte var när jag var och tränade på concor. Jag får alltid ett leende på läpparna när jag kommer in på gymmet och det håller i sig en stund efter att jag har gått därifrån :) Under de perioder som jag av blandade anledningar inte mår så bra psykiskt behöver jag träningen mer än någonsin, och faktiskt så ser jag till att träna lite extra mycket då bara för att se till att putta mig själv tillbaka i rätt spår igen så fort som möjligt.

Och att gymmet är grymt gör ju inte direkt saken sämre :) I söndags när jag var och tränade så hade jag inte bokat in någon PT-tid med C men sprang ihop med honom efter att jag hade tränat klart. Han är verkligen grym och ser till att alla trivs och intresserad av alla oss som tränar där, jag stod och pratade med honom i säkert 10 minuter då och han frågade vad jag hade gjort sen sist vi träffades, vad som hade gått bra, vad jag ville träna mer etc. Kort och gott, han visade ett genuint intresse för hur det går för just mig och min träning! Det känns grymt att få ett så bra bemötande, både tränarna och hon som äger gymmet är väldigt måna om att vi som tränar där ska trivas. Jag hoppas att jag kan börja vara med på passen snart, det skulle vara galet kul! Snart så tycker jag att det borde fungera, övningarna går bättre och bättre och jag märker att jag blir starkare. De flesta pass ser så galet roliga ut när de andra kör dem.

Innan jag började träna på concor så mailade jag en del med ägaren och head coach bara för att fråga lite hur de ställde sig till att jag som har ett rörelsehinder skulle börja träna där och de mail som jag fick som svar är bland de bästa svar jag någonsin har fått på mail.

Dock finns det en nackdel med att jag har börjat träna igen, jävlar vad med mat jag måste släpa hem mat för att hålla mig mätt.. Och salladsbuffén på jobbet blir dyrare och dyrare, nuvarande rekordet är 700 g sallad (läs massa KÖTT och grönsaker) till lunch :P Men det är väl ett gott tecekn att jag behöver äta mycket, då måste det ju hända något i kroppen :) Nu ska musklerna tillbaka, minst till vad de var i våras när jag åkte från USA..

Först kändes det väldigt dyrt att lägga ut 825:- på träning i månaden när jag kan träna gratis på jobbet men jäklar vad de pengarna är värt det! Ren lycka för 825:-!

Där skulle jag vilja leka :P

Nu kom jag på det!

Det är liiiiite jobbigt att få upp "Ditt lösenord ändrades för mer än ett år sedan" på g-mailen när man försöker logga in med sitt gamla lösenord som uppenbarligen är över ett år gammalt!

Vad var det jag tänkte skriva nu då..

..för 10 sekunder sen så hade jag något som jag hade tänkt att skriva här men du är det helt borta, haha! Snart har jag lika många utkast med bara en rad här som jag har på mailen..

Helgen hittills i helgens

Helgens...

• Dödhet: Rille efter träningen idag, puh! Bl.a. 50 push-ups och 50 ring rows dödade mina armar och axlar rätt bra.. (visste ni att man kan svettas ur ögonen? :P)
• Klantarsle: Klantarlset pappa som satte sig på en full tub elektrodgel som låg på soffan utan korken på :P Ett par deciliter gel på soffan blev resultatet, som gick bort utan fläck sån tur var.
• Jul: Mer julpynt i lägenheten och ljusslinga på balkongen, tack mamma :) 3 tomtar och lite julpyssel som jag gjorde när jag var liten bidrar nu lite till julstämningen här hemma.
• Värme: Fläktelement på 2000 w! Min elräkning kommer inte gilla det men det blir varmt och skönt iaf.
• Bästa: Träffa mamma och pappa och Embla!!
• Jobbigaste: Att vakna och inse att man inte mår ett dugg bättre psykiskt än vad man gjorde kvällen innan.. Tankarna på allt och inget snurrar precis lika fort som de gjorde kvällen innan. De dagarna brukar bli de allra jobbigaste att komma igenom..
• Onödigaste: Vakna halv 7 en lördag och inte kunna somna om även fast man inte sovit 8 timmar. (då är det perfekt att ha morgontidiga vänner och spela wordfeud med!)
• Stillhet: Tidig promenad längs vattnet igår. Det har precis börjat bli is på vissa ställen.
• TV: Så mycket bättre, det var bra igår! Ska jag betala den där tv-licensen kan jag ju iaf se till att kolla på ett program typ varannan vecka.
• Insikt: Jag har aldrig varit på centralstationen i Sthlm!
• Låt: Kent - 999
• Bästaste bästa: Mamma som vet exakt när jag behöver en extra lång hejdå-kram för få lite styrka att klara veckan tills vi ses igen.
• Nedräkning: Till torsdag.
• Töntigaste(?): Kolla på julkalendern.

Vissa helger saknar jag pluggandet

Oj vad skönt det var att alltid ha något att göra, typ en dag när inte så mycket annat kul händer. Alla mail som låg och väntade i inkorgen är svarade på, lägenheten är någorlunda hyggligt städad, jag har varit och tränat = jag har inte så mycket att göra.. Nu hade det varit skönt att ha lite skolarbete att sätta sig med.

Ett hårt träningspass..

...är ibland precis vad jag behöver för att humöret och självkänslan ska få en liten putt i rätt riktning. Idag bestod detta träningspass av;

• 5 minuter i toktempo på roddmaskinen, tror jag kom runt 1300 meter, längre än vad jag brukar komma.
• 50 burpees. Jag fattar inte att det kan vara så brutalt jobbigt att resa sig upp från liggandes raklång på magen :P Det är ju egentligen det man gör men med ett hopp (givetvis så högt det bara går!) på slutet.
• 12 pull-ups, utan hjälp från elastiskt band! Dock inte på rad :P 3 år gången blev det.
• 30 Sumo Dead Lift High Pull med 12 kg kettlebell
• 45 thrusters, inte med skivstång men med ett elastiskt band som är fäst i en kettlebell som står på golvet. Jag är som svagast när jag har mina armar nästan raka och ni kan ju räkna ut vart gummibandet gör det som jobbigast... C höll med om att den övningen var lite elak när han kom på den i fredags! :P

Jag gissar att jag kommer ha ont i axlarna imorgon! Och sova gott inatt!

Och fredagens träningspass med C: (mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och kolla vad vi gjorde om ett tag) 15-12-9 av:

• Thrusters med gummiband
• Burpees
• Thrusters med bara kvastskaft
• Pull-ups med rött gummiband som hjälp runt ena foten.

Det träningspasset kan en bra kombo och dödade mig på ett mycket bra sätt!!

En helg i racerfart och kaos i hjärnkontoret!

Den här helgen har gått fort, lite konstigt eftersom jag samtidigt har varit ganska så uttråkad och inte vetat vad jag ska göra under stora delar av den. Imorgon är det måndag igen och jag har tyvärr ingen större förhoppning om att den här arbetsveckan kommer att börja bättre än vad den förra avslutades.. Datorer och programmering kan vara fruktansvärt frustrerande ibland! Usch.. Menmen, förr eller senare så måste väl problemen bytas ut mot framgång? :) Konstigt vore det ju annars! Lade några timmar idag på att försöka förstå vad det är jag ska göra.

Under vissa perioder ledsnar jag så brutalt mycket på min kropp och alla begränsningar och svårigheter som den för med sig. Även fast det inte är några stora saker egentligen när allt räknas ihop så känns det ändå som mer än vad jag klarar av vissa perioder.. Men ändå, allt som jag skulle vilja göra som alltid finns i huvudet och ligger och gnager och tär. För att nämna ett exempel så vore det så fruktansvärt skönt att inte ha toksvårt att hitta ett par skor som både är sköna och som är lätta att gå i och av modell vintersko.. Jag avverkade 3 butiker igår utan någon jaktlycka!  Under såna här perioder är det skönt på något sätt att veta att det är fler än jag som är 24 år gamla och som inte lyckats acceptera sina muppiga kroppar och rörelsehinder fullt ut.. Hur man nu kan göra det har jag tyvärr inget bra svar på. Men ändå, skönt att veta att jag inte är ensam om att ha misslyckats på den punkten. Det sjuka är att vissa dagar är hur fine som helst och jag bryr mig inte ett dyft om kroppen och nästa dag så avskyr jag mörkret för dess fruktansvärda effektivitet när det kommer till att förvandla fönsterrutor till speglar och spegelbilder som inte går att fly ifrån..

Undra när det här hände senast?

Igår när jag åkte från jobbet så var jag så fruktansvärt less på datorer och allt som har med datorer att göra (framför allt UDP anslutningar!) Då bestämde jag mig för att ha minst 24 timmar fria från dator, det blev faktiskt nästan 27 :) Galet skönt har det varit! :) Jag ska försöka dra ned antalet timmar som jag sitter vid datorn under kvällar och helger, men det är svårt, det är ju då jag har tid att svara på privata mail!

Senaste gången som det gick så här många timmar utan att jag rörde en dator kan ha varit i augusti när jag var i Fjällbacka på I:s 25-årsfest..

En grym kväll :)

Igår kväll var E, I & J här och åt middag och spelade spel, det blev en bra kväll, vi hade kul och vips var klockan 1. Vi roade oss med att spela två omgångar Settlers of Catan, ett spel som I och J hade med sig. Det var kul, ett sällskapsspel i min smak :) Lite strategi och taktik i en bra blandning, och lite tur förstås. Det gick så där för mig, tror jag var för trött för att orka tänka riktigt!

Hehe, lite kaosartatat var det dock innan de kom, städningen här hemma tog alldeles för lång tid (mycket p.g.a. att jag bestämde mig för att stryka ett gäng skjortor som låg ostrukna, 5 skjortor = lite drygt en timme, ingen vidare hastighet där :P och att jag bestämde mig för att passa på och bädda rent i sängen, det var verkligen dags) E skulle komma och hjälpa till att laga maten mellan halv 5 och 5, typ 20 över fyra när jag precis hade hunnit hem från affären och packat upp maten och skulle hoppa in i duschen så fick jag ett sms av henne att hon skulle bli lite tidig och jag frågade när hon skulle komma och fick till svar typ 28. Jag vet inte var jag tänkte med men jag tänkte inte att hon menade 16:28 utan 28 minuter från då (alltså typ kvart i = gott om tid att duscha :P) 16:33 när jag precis hade klivit ur duschen ringde det på dörren, då var jag väldigt glad att min syster hade givit mig en grym morgonrock i julklapp för några år sedan :) 28 var 16:28 :P Värsta virrandet på länge... Med tanke på hur mycket jag har virrat och tänkt fel och glömt och lagt bort den senaste veckan så är det rätt solklart att hjärnan inte riktigt hänger med för tillfället, undra varför.

Dock måste jag köpa minst en till kniv, jag har tappat bort ett gäng knivar så nu är det bara tre kvar, men det löste sig med snälla gäster som tog med sig en kniv :)

Helt meningslöst

Något av det mest meningslösa som finns måste ju ändå vara att gå och lägga sig och sen inte kunna somna. Igår låg jag och skruvade på mig i nästan 2,5 timmar innan jag kunde somna... Det går ju liksom inte att göra så mycket, gå upp och fixa och dona med något i lägenheten kl 3, nja, läsa var jag för trött för, ljudbok kan störa grannarna, ligga och finurla och grubbla över saker vid den tiden brukar aldrig sluta bra men det är ändå oftast det jag roar mig med.

Inatt när jag inte kunde sova saknade jag en vägg, oj vad skönt det hade varit att ha sängen stå mot en vägg då som jag hade kunna krypa upp emot! Det är något speciellt med att ha sängen mot en vägg, om jag inte skulle ha köpt en säng med lådor under så skulle jag ha ställt den mot en vägg bara för att det är skönt!

Och gårdagens pass

Igår körde jag en kombo av de som vi kört på PT-passen hittills, totalt blev det:

• 115 sit-ups
• 60 rygglyft
• 45 push-ups
• 45 ring rows
• 10 minuter rodd, 20/20-intervaller första 5 minuterna, 30/30 sista 5.
• 100 squats

Filthy fifty som blev Filthy fifteen

Det finns ett crossfitpass som kallas Filthy fifty, tio övningar med 50 rep av varje. Ett sånt pass hade de kört på concor förra veckan, många av de övningar som de körde då är alldeles för tuffa för mig. Men när jag träffade C i tisdags så bestämde vi oss för att köra en nedskalad version av det passet. Tio övningar med 15 repetitioner istället, och då anpassa övningarna så att samma muskelgrupper aktiverades men göra något som jag klarade av. Fiffigt säger jag!

Passet såg från början ut så här:

• 50 Box jump (60/45 cm)
• 50 Jumping pull-ups
• 50 Kettlebell swings, (16/12 kg)
• Walking Lunge, 50 steps
• 50 Knees to elbows
• 50 DB Push press, (10/6 kg each)
• 50 Back extensions
• 50 Wall ball shots, (10/6 kg)
• 50 Burpees
• 50 Double unders

Och blev efter vår modifiering:

• 16 (åtta per ben) step-ups, ungefär 20 cm högt.
• 15 Jumping pull-ups  (Roligaste övningen!)
• 15 Sumo Dead Lift High Pull med 12 kg kettlebell
• 16 squats med förflyttning av vikten mellan höger och vänster ben på varannan.
• 15 sit-ups med 16 kg hantlar över fötterna så de låg kvar mot golvet, fanns inte en chans att jag skulle lyckas hålla de kvar annars :P (Men hantlarna ska bort! Det är ett mål, jag ska kunna göra riktiga sit-ups utan fusk!)
• 15 DB Puch press med hantlar, 4 kg i varje hand
• 15 Rygglyft
• 15 knäböj med skivstång som sträcks upp över huvudet på toppen, fungerade grymt bra! (Fuskade med bänk att sätta mig på längst ned, men ändå.)
• 15 burpees
• 15 vanliga hoppa-på-platsen, det var nog träningspassets bästa överraskning, ja jävlar, jag kunde hoppa fortfarande! Och ganska bra blev det oxå, mjukt och fint i landningen! Jag trodde att jag hade glömt hur man hoppar, det var typ 5 år sen jag gjorde det sist..

Allt detta ovan tog 21 minuter, men då var det ink. lite strul med vissa övningar som vi fick modifiera lite under tiden, vår ursprungliga plan fungerade inte. Under 20 nästa gång?

Där hade jag fel, väldigt fel

För knappt ett år sedan så skrev jag det här inlägget; Dålig på att köra slut på mig själv eller bara helkass på träning? . Då funderade jag på att gå till en personlig tränare men var orolig för att ingen PT skulle tycka det var roligt att träna med mig. Men oj vad fel jag hade! I USA tränade jag med D, han verkade verkligen tycka det var superkul att komma på övningar som fungerade så bra som möjligt, jag antar att det gav honom en annan utmaning än vad de vanliga passen gav honom. Och nu på concor är det precis samma sak med C, han verkar oxå tycka att det är kul att träna med mig och försöka tänka lite outside the box och har en massa idéer vad vi ska göra, vilka olika steg vi ska göra etc. Och även mäta framsteg, t.ex. genom att ta tid på hur lång tid det tar för mig att köra igenom ett pass eller genom att filma mig när jag gör en övning för att sedan om några månader kunna göra samma övning och jmf med gamla filmen och se om det har blivit några förbättringar! Grymt seriöst av honom tycker jag :)

Jag vet inte vad jag känner egentligen..

Den 13:e december ska jag till en läkare och börja resan som förhoppningsvis kommer att säga om det går att göra något för att mitt bäckenben ska bli rakare. Det skulle vara så skönt om det går att göra något åt det, få det lite rakare. Jag har ledsnat på att få ont i ryggen bara av att stå och laga mat, inte veta om jag ska kämpa för att få ned båda fötterna i marken eller helt enkelt stå på ett ben.. Vinkeln på vänster knä som krävs för att få ned höger fot i golvet blir bara större och större..

Jag hoppas att läkaren och sjukgymnasten som jag ska träffa kommer att förstå  att jag redan har testat en massa olika träningstyper för att få ned den. Det känns sjukt jobbigt att bara tänka tanken på att lägga sig på operationsbordet och låta en annan människa skära i mig, för det kan ju gå precis hur fan som helst.. Men å andra sidan så är det inte så kul att ha ont heller. Det hade ju varit så skönt om båda mina hälseneoperationer hade gått bra så att jag kunde förlita mig på bra operationsstatistik, men 50/50 säger inte så mycket!

WOW!

Med tanke på att albumet släpptes 2010 så är det nog jag som är efter men jävlar vilka grymma versioner av Kents låtar! Bästa albumet på länge som jag hittat :) Trodde inte att Kents låtar kunde göras bättre än vad de själva gör dem men det gick visst!

Carolina Wallin Pérez - Pärlor och svin kommer gå varm hos mig ett tag framöver.

3:e dagen

Idag är tredje dagen med träningsvärk :P Haha, den är mindre idag men har flyttat sig och blivit värst på framsida axel! Och jag som har tänkt att träna minst 3 ggr i veckan på concor, hur ska det gå till när de ttar 3-4 dagar att återställa mig från ett träningspass?.. :P

Resan har börjat igen!

Förra gången tog det 5 månader, undra hur lång tid det tar att bygga upp kroppen den här gången.. Dags att komma tillbaka till

Varför sådan skillnad?..

Jag tycker att det är kul att höra folks nyfikenhet om mitt handikapp och vad otroligt olika saker som folk undra om. Igenom åren så har jag ett antal gånger fått frågan vad som har hänt med min kropp, varför går jag inte som andra? (det är oftast gången som folk frågar om, inte varför högerarmen är som en klädgalge..)

Ett urval av de frågor som jag fått om mitt rörelsehinder igenom åren;

• Gör det ont att gå som du gör? - Den frågan kommer oftast från äldre personer som antagligen själva har ont i kroppen
• Varför kan inte du gå riktigt(alternativt ställt som varför jag inte kan gå så bra som dem)? - Kommer oftast från män/killar som är lite tuffare av sig, har aldrig fått frågan ställd så av en tjej! Det är den värsta formuleringen tycker jag, jag avskyr den..
• Inga fråga alls, personen skiter i det helt.
• Vad är det som har hänt med din kropp?
• Har du gått så där hela livet?

De två sista alternativen är de som jag tycker är bäst.. Och jag kan inte sluta att fundera över varför det är sådan skillnad mellan killar och tjejer och hur de ser på ett handikapp och en  kropp som inte fungerar.

Hur tänkte du nu?

Jag blir fascinerad och väldigt rädd när jag hör vissa personers uppfattning om vad som är jobbigt och svårt för mig att göra.

På jobbet har vi en RFID-tag för att komma in genom dörrar, alltså tagläsare vid varje dörr. De sitter oftast på höger sida om dörren, en bit ifrån eftersom det är glasvägg en bit bredvid dörrarna. Så för att få upp en dörr är det liksom ett antal steg :P Slänga över kryckan i höger hand, scanna tagen mot läsaren, slänga upp dörren och sen slänga över kryckan i vänster hand igen. Inte så jobbigt tycker jag. Men det tyckte visst en person på jobbet som såg mig göra dessa steg. Han tyckte det såg omständligt ut och förstod inte hur jag orkade göra det flera gånger om dagen.. Inget konstigt med det tycker jag, det är ju liksom vardag för mig att vissa saker är lite krångligare att göra för mig än för andra. De flesta dagar orkar jag inte ens bry mig om det.

"Låt mig göra det istället, det ser så jobbigt ut för dig" är något jag hör lite titt som tätt, det är sagt med omtanke, det förstår jag men ändå, när blev det ok att inte göra något bara för att det är lite jobbigt? Om man inte gör det som är lite jobbigt och kräver mer än det ordinära av dig, har man inte då tappat viljan att utvecklas?

Träningsvärk deluxe

Jag trodde att träningsvärken från igår skulle ha försvunnit till idag men icke. Musklerna runt armbågarna och triceps är värst idag, fy bubblan.. Men ändå så ser jag fram emot att döda mig lika mycket igen :P

Det var länge sen jag kände mig så pigg och vaknade så utvilad (efter bara 7 timmars sömn) som jag har gjort igår och idag, träning är bra grejer! :)

Vad gör man?

Igår när jag åkte från jobbet till crossfit-stället i Stadshagen (hade ingen aning om att området hette så förrän jag kollade på google maps) så var det fruktansvärt köigt, så köigt att jag kom 5 minuter sent trots att jag tyckte att jag hade tagit till en bra marginal. Men iaf, jättemycket trafik, stod typ still i båda filerna, jag låg i vänster fil. Som vanligt så höll jag ganska så långt avstånd till bilen framför vilket gjorde att bilar i högra filen ibland bytte och lade sig framför mig. Det har jag inga problem med, jag håller hellre långt avstånd och känner att jag har marginaler att hinna flytta fötterna eftersom jag vet att jag inte är lika snabb att göra det som de flesta av er övriga är. Bilen bakom blev TOKIG! Det började med tutningar, det gick vidare till helljusblink, låååååånga helljus blink och slutade med att jag fick fingret... Jag förstår inte poäng, det är en jävla kö, det är bilar överallt, spelar dte någon roll då om jag håller 3 mter eller 10 meter till bilen framför då? Näe det gör det inte. Först blev jag lite förbannad på honom för jag tyckte det var så jävla jag vet inte vad, dålig stil och ohyffsat. Sen blev jag lite mer förbannad, sen blev jag otroligt arg på denna människa som uppenbarligen saknade förståelse för trafiken. Sen belv jag rädd när jag vad övertygad om att han skulle köra på mig bakifrån. Efter det kände jag mig bara ledsen, uppenbarligen kan jag inte köra bil på ett vettigt sätt som folk inte retas sig på. Men iofs, han hade nog gjort lika oavsett vem som låg framför..

All denna blandning av känslor (eller vad man nu ska kalla det..) ilska, rädsla, nedstämdhet och känsla av misslyckande gjorde att mina ben började skaka hej vilt! (min kropp hittar fortfarande på godtyckliga saker då!) Haha, jag var tvungen att ge C en förklaring till det på träningen när höger knä rörde på sig några cm (3 kanske) uppåt och nedåt när jag satt still, det var inte muskelkramp var jag tvungen att övertyga honom om! :P

Det bästa var när bilen i fråga körde om, det var en firmabil, märkt med nationalarenan... Bra reklam där! Vad är det med vissa män när de sitter bakom ratten, glömmer de all vett?! Jag förstår inte..

15, 12, 9 = DÖD

Jag har börjat träna på ett Crossfit-ställe här i sthlm, än så länge har jag inte tränat på något pass utan bara själv med en tränare där. Det var andra gången jag tränade med honom idag och han tyckte det var dags att få ett mått på hur (o)tränad jag var. Så:

• 250 meter rodd.

Nedanstående tre övningar skulle göras 3 ggr, första varvet 15 rep, andra 12 tredje 9.

• Push-ups = smala armhävningar
• Ring Rows = dra sig upp i ringar, ett bra sätt att lära sig göra en riktigt pull-up fick jag lära mig idag.
• Squats (med lite fusk med gummiband för att få fram kroppsvikten) = knäböj.

Och det hela avslutades med

• 250 meter rodd.

Det låter ju inte så jobbigt när man ser det så där, 36 av varje övning totalt på så kort tid som möjligt. Men fy fan, jag var glad att jag har servostyrning i bilen när jag åkte hem, bara öppna en jäkla dörr gör ont! Haha, ring rowsen och squats:en var inga större problem, men det var däremot push-upsen... (Lite taskigt att uppvärmningen oxå innehöll 12 stycken så här i efterhand, eller kanske bra!) Första settet så dog jag efter 9, pustade, gjorde 6 till, andra 6,3,3 sista 4,2,1,1,1. Det gick inte fort men jag grejade det till slut! Hela ovanstående träningspass grejade jag på 15 minuter och 48 sekunder. Den tiden ska förbättras! Men först ska jag få tillbaka förmågan att sitta och skriva vid datorn utan att det gör ont i överarmarna... Jag kommer sova gott inatt! :D

Lite lätt lurad..

I fredags när jag kom hem från jobbet så mådde jag illa, hade ont i huvudet, någon slags tunnelseende och mådde allmänt skumt (jag hoppas att det inte är ett första tecken på att jag håller på och utvecklar migrän!). Det har delvis hängt i enda tills mitt på dagen idag, då trodde jag att det hade gått över vad det nu var. Men tji fick jag, när jag kom hem från jobbet idag så började jag må mindre bra igen.. Inte lika illa som förut men ändå långt ifrån bra. Sen någon timme tillbaks har jag ockuperat sängen och lagt upp annonser på möbler som jag ska sälja :) Håll tummarna för att någon vill köpa mina saker nu!

Mot Uppsala :)

Och farsdagsfirande! Nu ska jag bara se till att inte glömma att ta med resterna av kladdkakan som står i kylskåpet.

De flesta av er vet väl att jag är lite konstig

Men ni kommer nog ändå tycka att det här inlägget är lite (eller mycket) konstigt.

Men jävlar vad underbart det är att vakna på morgonen och vara svettig om fötterna! Det har jag inte varit med om många ggr förut, fötterna brukar vara två stelfrusna isbitar.. Men den senaste veckan efter inköp av nytt täcke så har de varit varma och avslappnade när jag vaknat :) Nackdelen med det hela är att jag måste duscha på morgonen och mitt mål att vara på jobbet inom en timme efter det att jag gått upp är inte längre realistiskt.

Dödhet modell större

Efter jobbet idag tränade jag, mage och nedre delen av ryggen. Bålmuskulaturen helt enkelt. Det var länge sen jag dödade den ordentligt så det var verkligen på tiden!

• 5 rep plankan, 30 sekunder vanlig och åt vardera sida
• 200 sit-ups
• 100 rygglyft
• 60 rep i en maskin för träning av nedre delen av ryggen som jag inte kan namnet på
• 40 armhävningar (okej, inte riktigt bål muskulatur på den..)
• 5 min rodd med 20 sekunders intervaller
• 5-10 min boxning på säck

Det kändes som att jag gjorde mer men det var nog inte mer än så där. Nu ska jag snart sova, hoppas att jag inte är för död imorgon för att komma ur sängen :P 

Fotskrälle!

Jag uppdaterade min profilbild på facebook till bilden ovan igår, de flesta ser nog främst mitt asgarv, jag ser främst min högerfot som är allt annat än parallell med marken. Jag funderade ett tag å att beskära bilden men det hade ju varit fusk. Eller bara suddat ut höger fot och inte låtit den vara med. Fy fan vad min kropp ser ut som skit....

Får man ha två slödagar på samma helg?

Jag hoppas det, annars ligger jag risigt till! Jag känner mig så där effektiv när jag ligger kvar i sängen till efter kl 13 utan att ha någon vettig anledning till att göra det. Menmen, slöandet behövdes väl antar jag :)

Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte få mycket gjort idag, jag ska vara glad om jag lyckas pallra mig iväg till mataffären och köpa något så jag kan göra middag.

Veckans tankeställare

Denna statusuppdatering gjorde Jonas Helgesson på facebook i veckan;

"Ikväll klarade jag det målet jag egentligen hade satt till jul - en riktig armhävning. Stolt och trött."

Han har relativt lika problem med sin kropp som jag har, lite annorlunda men jämförbara. Han blev nöjda
 av att göra en armhävning och blev stolt över det. Samma dag hade jag gjort 40 (2x15 + 1x10) push-ups på gymmet utan att ens vara det minsta nöjd över mig själv eller känna att det där gjorde jag nog ganska så bra. Jonas blev lycklig för en armhävning och jag tyckte inte att det jag gjorde var något speciellt alls.. Självklart beror det på hur mycket man har tränat o.s.v. men ändå, senaste året har jag klarat av en hel del saker som jag tidigare bara har haft som mål och drömt om att klara av, men jag har liksom glömt att reflektera över det när jag verkligen har klarat av det och fixat det. 40 är inte mycket på något sätt men det är ganska många fler än de 5 som jag klarade för ett år sedan.

Så kort och gott, gör inte som jag gör och glöm bort att vara nöjda över er själva!

King size is king!

Igår var jag till ikea och hemtex och köpte nytt täcke och sängkläder. Jag blev så irriterad på mig själv tidigare i veckan när jag vaknade med täcket på ena sidan av sängen och jag själv på andra sidan så gott som varje natt, inte jättebra att bli avkyld när man sover kanske och dessutom har lätt för att frysa.. Och när det går att lösa så är det ju dumt att inte göra det! Nu när jag har köpt ett täcke som är 60 cm bredare än sängen så måste jag iaf kämpa lite för att hamna utanför! Ett riktigt skönt flufftäcke med dun i :) 20% rabatt på hemtex var välkommet! Men jävlar var jobbigt det var att få i skiten i påslakanet :P Nackdelen med det hela.. Haha, jag övervägde att gå ut på balkongen och ställa mig och skaka det utanför balkongräcket men det hade varit lite jobbigt om jag hade tappat det 2 på natten..

Den här gången lyckades jag bära hem allt från ikea utan att slå sönder något, mer än vad jag lyckades med förra gången så nu har jag 2 fina röda fönsterlampor :) Och vinglas utifall att jag får besök av någon vindrickare! Och doftljus i fina färger!

Mycket att skryta med?..

..för 15 år sedan var det nog det men nu, nja :P

För det mesta stämmer det, men ännu inte jämnt, men snart kanske

Bild från http://www.zazzle.se

Om den bara hade funnits i herrmodell..

Jag vill köpa allt!

http://www.zazzle.se/cerebral+palsy+presenter

Men jag saknar ändå ett par tryck som jag skulle tycka var coola :)

Aj

Idag hade jag gärna legat kvar i sängen, det gör typsikt ont lite här och var i min kära lilla bångstyriga kropp.. Och det är typiskt jobbigt. Svårt att vara så glad som jag vill vara då :\

Osså var det det här med löften till sig själv

När jag slutade gymnasiet så bestämde jag mig för att när jag har ett riktigt jobb som jag tjänar pengar på och har studerat klart så ska jag åka utomlands minst en gång per vinter. Bara för att ha något att se fram emot och få lite värme och må lite gott i kroppen åtminstone en vecka under vinterhalvåret. Det börjar kanske bli dags att börja kolla på resor, men det känns lite värdelöst att bränna alla semesterdagar jag har fram till april. Fast å andra sidan, varför ska jag spara dem?..

Galet men sant..

Jag blir ofta tröttare i huvudet av att gå och göra något som kräver mycket av kroppen än vad jag blir av att programmera eller räkna matte, sånt som borde trötta ut huvudet..

Vem kunde ha trott det för 5 år sen?

Har ni tänkt på hur livet kan delas upp i kapitel? Ett kapitel är liksom någonting som hör ihop, det kan både vara långt och kort, precis som kapitel i böcker! Fast sen kan liksom kapitlen vara uppdelade i mindre delar, vi kan kalla dem stycken kanske (ja, jag är lite smått konstig ibland!). Ett stort kapitel för mig var kth, med en massa mindre stycken i, som t.ex. våren i usa eller brutaljobbiga mattekurser i början. Men iaf, kth var ett kapitel och det var det bästa kapitlet hittills i mitt liv, utan tvekan. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket om mig själv, människor runt omkring mig och livet som jag gjorde under de åren. Det var tufft under många stunder man det kanske var just därför som det var så lärorikt och gjorde att man lärde känna de personer man pluggade med så pass bra att  En sak som är grymt när det händer, det är när man får ta med sig det bästa bästaste från föregående kapitel in i nästa, såsom vänner och minnen. Sånt gör mig grymt glad :) När det som var mindre bra liksom försvinner men det som var bra, det bästa av det bästa återstår!

Vem vet, kanske blir det här kapitlet lika bra? Jag kan ju hoppas iaf :)

Plugga versus jobba

Snart var det 2 månader sen jag började jobba (om några dagar får jag min först lön!). De 2 månaderna har gått galet fort. Särskilt senaste månaden efter att jag flyttade till min nya fina lägenhet. Precis lagom nära jobbet och ändå nära in till stan :) Det har varit otroligt mycket nytt under dessa två månader, märks inte minst på hur trött jag har varit när jag har kommit från jobbet!

Jag trivs inte superbra med arbetsuppgifterna men de duger. Jag har ju knappt kommit in i det än, vissa säger att man måste ge ett jobb ungefär ett år innan man kan veta om det passar en eller inte, jag tror att de har rätt! Men en sak är säker, arbetsuppgifterna är grymt utmanande och varje dag lär jag mig något nytt! Det är väl det viktiga? Jag sitter på en annan våning för tillfället än vad resten av mitt projekt gör. Det är både bra och dåligt, dåligt eftersom det gör det jobbigare när jag behöver prata med dem. Men samma jobbighet är bra oxå eftersom det får mig att försöka lösa en massa problem själv innan jag frågar om hjälp, och det är oftast det jag lär mig som mest på.

De jag jobbar med i projektet är alla superduktiga och har koll liksom, så bra koll skulle jag oxå vilja ha! Men det är lite coolt, de ger mig ansvar och ger mig uppgifter som jag inte har en aning om hur jag ska lösa. Man går från projektledarens rum osäker på om man ens har förstått 1/4 av uppgiften som det är tänkt att jag ska ha löst inom en vecka. Men förra veckan så blev jag tvungen att sätta mig in i något jag aldrig förstått förut, de där jäkla make-filerna som känns som en trollkarlsformel! Nu är de lite mindre hokuspokus och lite mer logik :) (jag tror att åtminstone 2 av er som läser det här vet vad en make-fil är :P resten av er kan tänka på det lite som ett recept som berättar hur man ska göra för att baka ihop ett program! ...med en massa skumma beroenden och syntax!)

Men det var ju inte alls det här jag hade tänkt att skriva men nu blev det så :P

Men det känns rätt skönt både för självförtroende och självkänsla när man grejar den där uppgiften som kändes omöjlig för 1,5 veckor sen. Snart är jag klar med en sån uppgift, bara en kopiering till en server kvar att få till :)

Nu till det jag hade tänkt att skriva om; jag mår nog ganska så bra nu, det var ett tag sen jag var så här mycket vän med mig själv och hade tankarna och mig själv under så bra kontroll som jag har nu :) Det löser sig liksom allt eftersom allt som jag har oroat mig för, coolt på något sätt :)

Men framför allt känns det skönt att skolan är slut och bara kunna släppa all press som den förde med sig och bara kunna känns sig ledig på kvällen, det är fan obeskrivligt underbart. Liksom inte ha ett gnagande dåligt samvete och prestationskrav hela tiden. Bara kunna vara ledig och njuta liksom. Det känns väldigt konstigt med bra! I lördags var det en kompis på fb som skrev att han var på kth och skulle skriva tenta, då kändes det extra skönt att gå runt i mjukisbyxor hemma :)

Inatt ska jag inte frysa!

Det är kallt i min lgh, inte extremt kallt men ändå tillräcklig kallt för att jag ska störas av det. Och som de flesta av er nog redan har insett/vet så gillar inte jag och min kropp kyla alls, blir jag kall på morgonen så kan en hel dag bli "förstörd". Eller den blir så klart inte förstörd, det är ett väldigt dumt uttryck men den blir lite jobbigare än vad den annars skulle ha blivit!

Inatt har jag laddat upp för att hålla mig varm hela natten :) 2 filtar och ett täcke ska nog räcka! Det enda som syns av mig för tillfället är 2 händer och huvudet från näsan och uppåt :)

Dåligt med uppdateringar

Men jag vet inte vart all tid tar vägen, jag hinner liksom med en bråkdel av vad jag borde hinna med! Tiden bara försvinner.

Den här helgen har varit bra :) igår så fortsatte jag och fixa och trixa här hemma. Det märks att jag har gått i min fars fotspår de senaste åren och inte varit så bra på att kasta saker :P (Pappa, var du tvungen att dela med dig med den egenskapen?!). Men det ska bli bättre från och med nu, jag har kastat en massa i helgen, framför allt gamla tidningar. Det känns skönt att det börjar bli lite mer uppstrukturerat här hemma, det har tagit tid men snart är det så bra så jag kan säga att det är good enough! Men det finns ändå en massa kvar som jag vill fixa för att få till det sista myspyset i lägenheten.

Jag har invigt tv och soffa med 2 bra filmer, inte fy skam :) Det kommer att bli många lata kvällar där känns det som!

Idag har jag skjutsat E till två lägenhetsvisningar, det var kul att få gå och kolla på några fina lägenheter igen :)  Och jag leder inte vår virrpanna-tävling för en gångs skull!

Fyra jävla kilogram..

Så mycket mindre Rickard finns det nu jmf med vad det fanns i början av juni.. Dags att jag börjar bli ordentlig med träningen och maten igen! Innan nyår ska de kilona vara tillbaka. Inte så konstigt att jag känner mig klen.

"Hold tight to your anger, don't fall to your fears"

Bruce Springsteen har många låtar med bra texter. Men för vissa av oss är visst en låttext för jobbigt att lyssna på..

Vart tog tiden vägen?

Jag vaknade runt halv 11 idag och tänkte skynda mig ut och ta en promenad eftersom himlen var klarblå. Nu har det gått 1,5 timmar och jag har fortfarande inte kommit längre än till morgonrocken. Och det känns inte som att jag hunnit gjort något vettigt alls under den här tiden.. Dags att göra något åt det!

Dåliga dörrfoder

Idag hade jag tänkt att träna lite med min iron gym (som man använder med en dörrkarm). Men nja, dörrfodret får ta upp en massa vikt då, typ nästan hela min vikt och så stabilt känns det inte så att det skulle hålla för det! Så det får vänta tills jag kan dra i några extra skruvar i listen som sitter ovanför dörren, då borde det hålla :)

Äppelmos!

I förrgår fick jag en burk äppelmos av E i inflyttningspresent så igår blev det lyxfrukost; äppelmos med mjölk! Det är den godast frukost jag vet! Nyttig, nja men god, oja!

Vad är det som händer? :\

Jag blir lite orolig för vad som händer med kroppen, förra fredagen hade jag så ont i kroppen som jag aldrig har haft tidigare och idag har varit den näst värsta dagen.. Jag fattar inte vad det beror på, det är det läskiga..  Hade jag vetat att jag hade gjort något dumt så hade det varit en helt annan sak, då hade jag kunnat förstå det. Men nu har jag ju liksom bara försökt leva ett "normalt" liv. Skött ett jobb 8 timmar om dagen och skött om ett hem. Det mest oroväckande är att det gör mest ont när jag går, ska jag vara tvungen att ge upp och inte gå mer för att det gör för ont när jag går?..

När jag inte ens lyckas dölja det och det syns på mig att jag har ont så känns det rätt kasst.. Det spelar ingen roll om jag har ont i kroppen så länge jag liksom kan dölja det utåt, då är det liksom fine på något sätt, då är det ju bara jag som blir lidandet av det men när det syns på mig att jag har ont så påverkar det ju även människorna som är runt mig negativt.. Näe, dags att toksatsa på träningen ett tag framöver tror jag. Det borde inte göra saker sämre iaf. Kanske är det det som behövs.

Men jag kan ju inte låta kroppen knäcka mig även fast den gör ett förbannat gott försök ibland! :) Att låta det hända är ju bara fel. Men ibland känns det som att det är väldigt väldigt jobbigt att inte falla dig när jag står framför 5 flyttkartonger som ligger på marken och så gärna hade behövt kunna använda två armar på ett vettigt sätt..

Snart så! :)

Nu börjar jag få lite ordning i lägenheten! Det är nästan fint i det stora rummet nu. Fortfarande några kartonger som står kvar i sovsrummet men de kan få stå där ett tag.. Det viktiga är att ha ett rum där man slipper se en massa lådor(=Jobb) stå, tycker jag iaf :)

Trött som jag vet inte vad..

Igår och idag har jag varit supertrött. Benen är helt döda och gör bara ont som faan och är jobbiga och sprätter lite dit de vill.. Dessutom så har temperaturregleringen i kroppen någon allvarlig störning! Ena stunden fryser jag och 15 minuter senare svettas jag som en gris... Jag trodde inte att jag skulle bli så här död i benen av att packa upp flyttkartonger men tji fick jag.. Och så klart påverkar tröttheten humöret och jag blir bitrar och surare än vad jag borde vara...

Men en sak är bra; snart är flyttkartongerna uppackade!!!

Det här ska nog räcka :)

Jag har internet! Skönt att slippa använda mobilen som hotspot, det gick mycket bandbredd på det..

Haha, första sidan som jag gick ut på för att testa att bredbandet fungerade vad dn.se, andra var bredbandskollen.se. Viktigt att veta att man har det man betalar för! :P

Tänk om det vore lite annorlunda ändå

Ibland skulle jag vilja vara en stor tung ångvält istället för en liten mask som blir tillplattad.. Vissa saker är dömda att misslyckas redan på förhand, men en bra inställning och lite styrka trodde jag skulle räcka långt den här gången men så blev det icke. Saker som har skurit är fan inte lätta att smörja upp och få att fungera igen, oavsett hur fin olja man försöker smörja med.

Bredband trodde jag skulle vara lätt att fixa

opennet låter ju jättebra, kunna välja leverantör helt fritt. Jag trodde att alla företag som var anslutna till opennet kunde leverera till alla adresser som är anslutna, så bra verkar det inte vara. Jag har hittills inte hittat någon som kan leverera till min adress... Det lär bli ett internetlöst liv några dagar.

Springa i möbelbutiker

är ganska så kul, men det är svårt att veta vad som kommer att passa.. Haha, prova soffor är roligast. Kasta sig bakåt i dem och känna vilken som är skönast!

Sängbestyret!

Idag åkte pappa och jag in till IKEA i Uppsala för att köpa säng och sängstomme till flytten på onsdag. Att hitta en bra säng var lättare sagt än gjort men jag fick hjälp av en jättesnäll tjej som jobbade där. "Problemet" började redan vid första frågan; "sover du på rygg, mage eller sida?". Alla tre stämmer in på mig under olika delar av natten :P Hon frågade aldrig om jag brukar vakna med bäddmadrassen på golvet, kanske finns det inga specialsängar om man gör det... Hon sa att det var svårt att hitta en säng som jag kommer sova perfekt i på både rygg och sida och det förstår jag är typ omöjligt. Det blev en mjuk säng som jag ligger skönt i på rygg och en bäddmadrass som gör att jag sjunker ner lite, förhoppningsvis är det bra och kommer göra så jag inte rullar runt lika mycket :) IKEA har en cool garanti på sängar, om det blev fel hårdhet på den så får man komma tillbaka inom 90 dagar och byta hårdhet! Tydligen ska man ha helt olika kuddar när man sover på rygg och sida, det hade jag ingen aning om. Så på min TODO-list står nu att lära mig ta en ny kudde i sömnen när jag byter sovställning..

Den här helgen har jag längtat tillbaka något grymt till SF och livet jag/vi levde i våras, fy fan vad grymt bra det var, jag vill tillbaka..

Väderkvarnar och vindskydd

"När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar." - Mao Zedong.

..Den här gången ska jag bygga väderkvarnar!

Ett steg närmare rätt?

Ibland så tänker jag alldeles alldeles för mycket på en massa gammalt. Eller tänker på en massa gammalt gör jag väl egentligen jämnt men ibland gör jag det mer än annars, senaste veckan har varit en sån vecka.. Mest känns det egentligen onödigt eftersom man ändå inte kan ändra på något av det som varit.. Men det är ju så lätt att göra ändå.. Det mesta är sånt som jag bara borde släppa och inse att det är ett passerat kapitel och inte gå och känna mig som en rutten människa på grund av det varenda dag..

Jag fattar liksom inte, hur jäkla mesig var jag egenligen när jag var liten? Hur lågt värdesatte jag mig själv egentligen? Antagligen betydligt lägre än vad jag gör nu. Jag hoppas att jag har blivit lite bättre på den punkten iaf. Och hur ruttna är egentligen barn mot varandra? Fy fan vad jag hatade de 2 åren i skolan när mitt klassrum var 1 våning upp, trappor var ju egentligen inga problem så länge jag kunde hålåla mig i räcket. Det var just det att när vissa personer kom på att jag behövde räckena för att komma ned så var det ju jätteroligt att ställa sig och blockera ledstängerna på båda sidorna.. Och det var väl egentligen inte så konstigt att de gjorde det, jag stack ju ut och var lätt att reta upp sig på och smälte inte riktigt in. Det sjuka var väl snarare att det tog så lång tid innan jag tyckte att det var fel och såg till göra något åt det.. Sen att jag tillät folk göra mitt liv till ett helvete flera ggr efter det vid andra tillfällen och på andra sätt är väl kanske ännu värre..

Mission Impossible?..

Vissa dagar känns det som ett omöjligt uppdrag att vara starkare än mig själv och krafterna i kroppen som bara ligger och väntar på ett bra tillfälle att få ställa till med satyg :(

Vissa saker förändras aldrig

För några dagar sen när jag städade ur mitt vitrinskåp hittade jag 2 stycken bilder från när jag var liten. På ett av dem var jag kanske några månader gammal och på det andra några veckor. Det var rätt coolt att se det dör jag bara var några veckor gammal för det blev så tydligt på något sätt hur jag fick kämpa med exakt samma saker då som jag kämpar med nu. Höger arm låg precis i det läget som den vill komma till än idag om jag låter den göra som den vill.. Och leendet såg ut precis som det gör idag om jag ler utan att visa tänderna. Vänster mungipa rörde sig som den skulle men höger rörde inte mycket på sig! Rätt vrickat hur det kan vara så lika nu 24 år senare som det var då, lite läskigt på något sätt. Vissa saker förändras aldrig oavsett hur mycket man vill att de ska förändras..

Bild kommer när jag har packat upp sakerna i nya lyan, kortet ligger nedpackat i någon flyttkartong nu..

Jag blir förbannad av att läsa sådant här!!

Vilken jävla pissigt land vi bor i ibland, med sjukvård och habilitering som inte förstår mycket, läs citat på; Läskigt citat från en konversation mellan en person med cp och habiliteringen .

Vaddå, ska man inte träna bara för att det gör ont att ha träningsvärk?! Va fan, det är väl inte värre att ha ont av träningsvärk bara för att man har en cp-skada jmf med om man är en elitidrottare? Det finns inget bättre än en grym träningsvärk i de musklerna man har satsat på att döda! Det om något visar väl att man är på rätt spår och har gjort ett bra jobb och kan vara nöjd? Det är ju helt sjukt att det finns personer 2012 som jobbar med personer med rörelsehinder som INTE tycker att träning är bra.GAH!

Jag kan säga så här, när jag började träna i våras så var jag galet glad de gånger som kroppen kändes grymt bra när jag gick från gymmet, när det kände som att jag skulle lätta flyga iväg, när det bara kändes lätt och jag kunde göra vad som helst utan att musklerna blev spastiska och jobbiga. Det var helt fel. Anledningen till att kroppen kändes helt underbar var ju för att musklerna som jag hade tränat (och som var lutkörda i botten och inte orkade göra något) de muskler som normalt är spastiska, men vad händer då när man äter mycket efter träningen och vilar? Jo de musklerna växer. De senaste månaderna har jag helt ändrat mig när det gäller det här; ju mer ryckig och jobbigt kroppen är när jag går från gymmet desto bättre är det! För det betyder ju faktiskt att de muskler som normalt håller emot de spastiska musklerna är körda i botten och orkar inte hålla emot. Och det är ju precis de musklerna som behöver träning och behöver bli starkare för att vardagen ska bli lite lättare. Ganska logiskt när man väl kommit på det va?

Jag blir bara arg! Vart fan är världen på väg? :( Behöver jag säga att jag ska köpa boken?

Ny blogg?

Det känns som att det är dags att skaffa en ny blogg igen, jag är ju faktiskt inte i USA längre.. Jag måste bara komma på ett vettigt namn som inte är taget. Förslag?! Och har någon något förslag på något annat ställe en blogspot som är bra? Har ledsnat lite på bloggspot.

Sådan mor sådana barn

Igår när jag var och handlade på Hemköp i Björklinge så var det en liten unge som glodde som fan på mig, till största del på mina ben och min högerarm. Jag hade stor lust att fråga vad han tyckte var så fascinerande med dem!! Men det gjorde jag inte.. Av mängden som han glodde kunde man nästan tro att jag hade glömt att ta på mig både byxor och kalsonger och gick och dinglade med pungen hängande alldeles öppet....

Sen efter några minuter när jag stötte ihop med honom och hans mamma så glodde mamman lika mycket! Jag funderar alltid vad såna personer tänker just då.. För jag är ju inte direkt ensam om att gå med krycka!

Soffpotatis och mål

Jag har blivit värsta soffpotatisen sen jag kom hem från usa.. Iaf i jämförelse mot USA-tiden. Men de två senaste veckorna kanske det inte är så konstigt att jag inte har orkat eller hunnit träna, 2.5 timmar i bil per dag i kombination med nytt jobb tar ut sin rätt! Men det kommer bli bättre när jag flyttar tebax till sthlm och kan börja träna på jobbet :)

Men jag har satt upp lite träningsmål iaf, för någonting måste jag ju ha att sträva efter..

• Jag vill klara av pull-ups och dips, till att börja med 5 av vardera. Känns som ett svårt mål men det kanske kommer gå på sikt :)
• 20 push-ups (smala armhävningar) utan vila ska jag klara, för tillfället klarar jag kanske 10, sista exjobbsdagarna i våras gjorde jag 13 en gång i timmen en hel dag, exjobbet tog slut innan jag kom upp i målet 20 per dag! Det var E som började med att göra 5 armhävningar varje timme en dag och sen öka 1 armhävning per dag, alltså dag 2 6 armhävningar i timmen. Jag började oxå men typ en vecka efter henne och kom inte upp i 20 som var målet även för mig.
• 100 kg i benpress, inte på riktig med skivstång, det känns lite farligt, men i maskin :) Nu klarar jag 80 kg en bra dag, innan jag började gymma i våras var det tungt med 50 kg..
• 50 kg i bänkpress! 35 kg är jobbigt nu, jag är fruktansvärt svag när det kommer till bänkpress! Men det är iaf bättre än det var i våras när det var galet tungt med bara skivstången på 22 kg.
• Jag ska klara att göra den där jävla plankan på höger sida från fötterna! I åtminstone 15 sekunder utan att dö!
• Och det viktigaste av alla mål, minska skillnaden mellan höger och vänster sida.. Det ska skilja mindre än 25% i styrka..

Styrketräning är mycket roligare än annan träning hemma som bara går ut på att få mer rörlighet, den är självklart viktig oxå men på gymmet går det ju faktiskt att se att man blir starkare och starkare! (eller står still, hehe)

Något som jag ofta brukar tänka på när jag är på gymmet är att när spasticiet har ett finger med i spelet gäller det att alltid sträva efter att bli starkare än sig själv, både fysiskt och mentalt! Vara starkare än sig själv låter som konstigt men vad jag menar är att rätt muskler måste bli starka för att kunna vinna mot de muskler som alltid gör allt för att vinna, de muskler som får lite för mycket signaler från chefen, hjärnan!

TRÄNINGSVÄRK! :D

Idag har jag haft en underbar träningsvärk, precis lagom, i både bröst och armar! Det var grymt nice att träna igår för första gången på över en vecka, det behövde jag :)

En del skit skulle jag kunna vara utan under vissa perioder..

Ibland så ledsnar jag så brutalt mycket på min kropp och det som inte fungerar som det ska.. Allt jag vill är att skita i kroppen och det som inte fungerar och leva livet precis som om den skulle fungera som den ska men det går ju inte. De flesta dagar bryr jag mig inte om att det är som det är men ibland kommer det en period när det känns extra tungt.. Just nu är en sån period, en period när jag bara känner för att skita i all träning, allt, det kommer ju ändå aldrig att bli bra så vad spelar det för roll? Men så klart vet jag att det är fel.

Det är så galet jobbigt att vara den enda(?) i en hel matsal som sitter utan en bricka under tallriken, visst jag får ju fortfarande med mig maten själv men ändå. Nej matlåda är förbannat jävla bra. Då smälter jag åtminstone in lite.. Jag funderar allvarligt på att börja med matlåda igen även fast jag har pengar till att äta i lunchrestaurangen nu.

Jag har för mig att jag för ganska så länge sen skrev ett inlägg om hur spasticitet och min kropp påverkas av olika situationer och känslor, det är lite småjobbigt nu med nytt jobb. Nytt jobb = lite grejer då och då som jag är nervös för. Inget fel med det.. Det jobbiga är bara att min kropp kan göra vad fan som helst, nästan, när jag blir nervös. Benen far hit och dit, tal och ansiktsmuskler fungerar inte för fem öre, jag måste sitta på höger hand för att ha en chans att den ska vara still. Det slutar med att jag är mer nervös för vad kroppen ska hitta på när jag blir nervös än vad jag är nervös för det jag egentligen är nervös för. Det drygaste av det är faktiskt att jag i olika grad förlorar kontrollen över ansiktet (Finns en anledning till varför jag alltid har avskytt skolfotograferingen). De som umgåtts mycket med mig har väl mer eller mindre märkt att det är så. Det här att klämma fram ett leende när det är dags för fotografering är inte lätt alla ggr när ansiktet vill något helt annat. För det mesta slutar det med att jag ser ut som jag vet inte vad.. Baksidan av det är ju faktiskt att många kan uppfatta mig som socialt konstig..

Så det jobbiga är egentligen inte det direkta som kroppen hindrar mig från att göra utan det indirekta, de konsekvenser som de saker jag inte kan göra får. Några kilo mental styrka till skulle inte vara helt fel, då kanske jag skulle orka hålla mig ovanför ytan lite oftare.

"And everybody's listening, cause we all need to hear..."

Fördelen med hus..

..och föräldrar som åker tidigt till jobbet är att man kan spela musik precis så högt man vill kl halv 7 på morgonen!

Och det lyfte och det lyfte och det lyfte

Ytterligare en gång har min fula dialekt gjort sig påmind, lyfte blev löft på 3 av 3 ställen...

Igår på flygdagen så flög jag med ett segelflygplan, på 120 meter stängde jag av motorn och började leta lite termik. Jag spanade in ett ställe där jag såg att några fåglar låg och cirkulerade och steg som tusan. Och snart gjorde jag dem sällskap, från 120 meter till 350 meter på några minuter! Utan att använda motorn, sånt är coolt tycker jag! Man använder liksom naturens egna kraft!

Vissa saker bara blir som de alltid har varit..

Det är lätt att följa gamla kända spår men läskigt att pröva nya spår.. Undra varför jag hade förväntat mig något annat denna gång?.. Det var ju rätt onödigt och dumt

När tankarna flyger iväg i dimman

Jag är ensam hemma med Embla sen igår morse, rätt mysigt att vara hundvakt :) Imorse vaknade jag, som vanligt, tidigt. Runt halv 7 tror jag att jag vaknade första gången och jag gick upp 7 efter att min mobil hade laddat ur helt så jag inte kunde ligga och kolla facebook, mail och internet längre.

Då gick jag ut på en promenad med Embla, vi var ute runt 10 över 7, en lördagsmorgon = vi var helt ensamma :) Det är härligt tycker jag att gå runt ute när det enda man hör är sina egna och hundens fötter mot vägen och allt annat är bara tyst. Allt är så stilla, man tittar in i fönstren i lite hus här och var och man ser små lampor lysa i fönstren, i några få hus sitter det någon vid köksbordet med ett levande ljus tänt och läser morgontidningen. Och det bästa av allt, dimman! Jag och Embla gick som i en lite bubbla med sikt kanske 50 meter åt varje håll :) Sen bildade dimman en vit vägg.. En skön liten funderarpromenad :) Det är inte så ofta man upplever sån stillhet och ensamhet, det gäller att bara njuta! 50 minuters senare var vi hemma igen och vi hade inte sett en enda människa ute och jag hade hunnit filura och tänkt på ganska så mycket och även lyckats bestämma mig för några saker som jag tidigare velat över.

Haha, fast lite bråkig var ju så klart mitt sällskap. Några ggr ville hon inte alls gå dit jag ville, några ggr stannade hon tvärt och skulle kissa in någon liten grästuva där det varit någon hanhund. När vi nästan var hemma skulle hon ta världens omväg bara för att få gå förbi huset där hennes favvohanhund bor :P Det är inte lätt alla ggr men ganska så underbart! Men det gjorde inte så mycket att hon bestämde vart vi skulle gå, det var rätt så skönt att bara följa efter!

Veckan som har gått!

Oj vilken bra vecka det här har varit, till största del iaf :) Vi börjar med det bästa! En liten sammanfattning:

• JAG HAR FÅTT MITT FÖRSTA  INGENJÖRSJOBB!!! :D :D :D Nästa måndag, 3:e september, börjar jag på Saab i Järfälla!
• Nu blev det stressigt att hitta boende, men fasen vad kul! Snart är jag förhoppningsvis lghsägare :)
• Snart bor jag i sthlm igen och det blir mycket enklare att träffa mina kompisar där igen!
• Snart har jag en riktig lön! WIE!
• Jag har gjort mitt sista moment på KTH! Nu ska E och jag bara få betyget på vårt exjobb sen kan jag ansöka om att få ta ut min examen och få min maskinring! Jag längtar.
• Känslan av att ha klarat något som man aldrig trodde att man skulle klara :)
• Tänk vad underbart det är när saker bara flyter på och man slipper tjata för att saker ska hända, varför händer saker automatiskt i den privata sektorn men så fort staten är inblandad måste man tjata?..
• Flygdag på Sundbro idag ska bli kul :) Undra vad jag ska flyga med..
• Kundkontakt suger ibland, fy fan vilka utskällningar man får stundtals..
• Slängde på chans iväg ett mail till en gammal kompis som jag haft väldigt mycket kul med men inte haft kontakt med på väldigt länge. Och det blev en mostermailkonversation av det :) Ibland måste man göra något otippat..
• Appropå otippat, jag och E har bestämt att vi ska åka på bilbingo, haha!
• Tyvärr blev det ingen träning i veckan :( Ryggen har muppat och jag har inte hunnit.. En hel vecka utan träning och jag känner mig mycket tröttare än vanligt..
• Mail från vänner att läsa både på morgonen när man vaknar och ligger med mobilen i sängen och funderar på om man orkar gå upp och på kvällarna när man kommer från jobbet, underbart! Morgonlässtunden är bäst! Det får mig att orka gå upp och se fram emot en ny härlig dag :)

Helgrygg

Förra helgen när vi var i Fjällbacka så strulade min rygg en massa. Dels i bilen ned men framför allt under middagen/efter middagen fick jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta i vägen. Några värktabletter gjorde det bättre då. Idag har det varit samma sak på exakt samma ställe.. Idag kom det på gymmet efter att jag hade gjort 25 situps, då blev det inge mer träning.. Sån tur var hade jag bara 2 set plankan ggr 3 och situps kvar.. Men idag har det varit värre än förra helgen eftersom det har påverkat höger arm och axel brutalmycket, det var väldigt länge sen jag har så här spänd och hade armen i så konstiga positioner som jag har nu.. Men om jag har den "normalt" som alla er andra som har snygga perfekt kroppar, som jag önskar att min skulle vara, så gör det så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Valet är för tillfället ganska så enkelt.

Armbandet

Nu har mitt armband från Pearl Harbor gått av :( Attans! Nästan 2 månader höll det. Det var nog rätt bra att det gick av nu, det var ganska så äckligt på slutet.

Träning träning träning!

Den här veckan kan jag vara ganska så nöjd tycker jag. Jag har gjort något som var varit bra för kroppen varje dag :) Även fast jag inte varit på gymmet varje dag, jag hade gärna åkt dit varje dag men det har tyvärr inte tiden räckt till. Men antagligen har de träningspassen gett mer än vad 4-5 träningspass i början av våren gjorde. Jag har blivit mycket bättre på att köra slut på mig själv och få en mysig träningsvärk efter träningen :)

Veckans goda gärningar för kroppen:

• Måndag gym, ben
• Tisdag massage
• Onsdag elektrodträning hemma
• Torsdag gym, bröst och armar och 6 km cykling med pappa :) :)
• Fredag på med elektroderna men ingen träning hemma

Och idag blir det gymmet igen och träna de delar aav kroppen som fortfarande inte fått någon träning denna vecka.

Something has changed

Våren i USA var verkligen grym på mer än ett sätt och gjorde gott på flera olika punkter. Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag om ett år skulle jag ha varit borta ett halvår i USA och haft några av de underbaraste månaderna i mitt liv så hade jag inte alls trott dem. Det är rätt coolt hur livet tar vägar som man inte alls tror och förväntar sig. Någonstans mitt i äventyret mars/april kanske insåg jag hur otroligt många negativa tankar jag hade på en dag, framför allt om mig själv och då bestämde jag mig ( här ) för att ändra på tankarna och ge mig fan på att bli mer positiv. Och så här nästan ett halvår senare så kan jag säga att det faktiskt fungerade att bara bestämma sig för att bli mer glad och positiv.

På något sätt var det nog helt rätt att bestämma sig för det när jag var där borta, jag var mitt uppe i något som en del av mig sa att jag aldrig skulle klara av men som jag klarade av helt galant. Det var en otroligt viktig seger för mig, även fast det var tufft och förbaskat jobbigt ibland så blev det ju något grymt bra av det i slutändan.

Och oj vad mycket lättare vardagen är med en mer positiv inställning. För seriöst, hur många dagar har man på en dag när allting går som det ska och allt bara är perfekt? Inte så värst många. Men varför ska småsaker få bestämma, näe shit happens, så är det men låt inte det påverka och förstöra en hel dag!

En bidragande orsak är kanske att jag har börjat träna mycket mer än vad jag har gjort tidigare, det gör mig mycket mycket piggare! Jag vet inte hur många ggr som jag har gått in på gymmet halvtrött och seg och gått därifrån med ett leende på läpparna!

På något sätt var det en grymt nyttig erfarenhet att vara utomlands så pass länge och se en annan kultur och på ett annat sätt på upp ögonen för alla konstiga saker som vi svenskar har för oss. Till exempel när jag jobbar i en hobbybutik och avslutar med att önska en kund en fortsatt grym dag eller kväll är det ytterst få som svarar "tack dsamma", oftast får man ett litet tyst tack tillbaka. I USA var folk mycket mer artiga och öppna mot varandra, oavsett om det var i kassan på trader joe's eller i receptionen på gymmet så avslutade alltid folk med att säga "Have a good one!" och alla svarade dsamma!

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med att göra allt för att dagen imorgon ska bli så grym som den bara kan bli!

Något av det jag önskar mig allra mest nu..

Få skicka ett sms med "Köp skinka, nu ska vi ha krig!!!" Snart, snart kanske!

Kunde det ha varit något annat? :P

När jag var i USA så ville Inerventions som har elektrodräkten att jag skulle prova ledvibratorerna. Det kom en påse med ganska så många vibratorer som såg ut så här:

(Jävla google som roterar bilden fel!!)

Och eftersom detta med levibratorer är något helt nytt så var det uppenbart att de inte tillverkats för detta ändamål. Jag kom bara på en till marknad som de skulle kunna ha varit tillverkade för; sexleksaker. Men jag tyckte det kändes lite långsökt, men....idag när jag var och hälsade på frågade F mig om jag hade funderar på vart ifrån som vibratorerna kom, jag började skratta och sa att de kommer väl från Kina med att det finns väl inte så många produkter som de kan komma ifrån :P Han skrattade och gick och hämtade en....kasse full med sexleksaker (snacka om storinköp!)! Så ja, jag får ökad rörlighet i ben och händer av vibratorer som kommer från sexleksaker! Känns stabilt :P Den som hade fått den ärofyllda uppgiften att plocka ur själva vibratorerna ur höljet var självklart den enda tjejen på firman...

Det gav mig dagens skratt! :D :D

Jahaja, en sån dag

Usch idag är inte min rygg min kompis, inte alls. Från nacken och ned mellan skulderbladen känns det som om någon har kört in något hårt och tungt och vridit om några varv :\ Det värsta med den här ryggvärken som kommer då och då är att jag inte har en aning om varför jag får så ont och att inga värktabletter hjälper :( Tur att det inte var igår jag hade så här ont :) Då hade jag knappt orkat åka på fest plus att om jag hade kommit iväg så hade kramar inte varit någon höjdare, risken att jag hade skrikit rakt ut när någon rört mig på ryggen hade varit stor :P

Jag hoppas det ger med sig lite snart så jag kan få något gjort idag, så länge ska jag fortsätta ligga begravd under täcket och lyssna på den här underbara låten:

Veckan som gått i veckans

Veckans:

• Bästa 1 - Grymt kul fest igår, kul att träffa kth-gänget igen :)
• Träningsvärk 1 - Framsida låt och vader! Tränade ben i onsdagskväll och jag har fortfarande lite träningsvärk. Det märks att mina ben pressas ganska så hårt när jag jobbar, de hinner liksom inte återhämta sig..
• Träningsvärk 2 - Höger arm och bröst :D Känns som att jag lyckades rätt bra med min träning i veckan :)
• Mest långtråkiga - Bilresa till och från Lindesberg, jag fick inte ens köra en liten bit :(
• Stressigaste 1 - Kombinationen hobbybutik, jag är ensam expedit, fredag eftermiddag, en miljon kunder (nästan iaf), och en Rille som inte hittar det han ska i datorsystemet..
• Bästa 2 - Körde rcbil igår, det gick inte jättedåligt. Jag kanske inte är världssämst på det ändå. Men ganska så kass är jag..
• Bästa 3 - Min armbåge har slutat knaka sig! :D :D
• Bästa 4 - Skavsåret på höger fot är äntligen borta!!! Det tog lite drygt en månad men det är ändå 1 månad mindre än vad jag trodde det skulle ta
• Stressigaste 2 - Igår eftermiddag innan vi kom till M och N
• Jobbigaste - Att offra sig och göra något man egentligen inte vill göra bara för att man vill vara snäll mot någon man bryr sig om och sen i efterhand ändå bara få skit..
• Klipp - Billig krympslang

Det var en massa mer som jag hade tänkt att skriva men det har jag glömt nu..

"So bring on your wrecking ball"

Ikväll spelar Bruce Springsteen på Ullevi, jag hade mer än gärna varit där och sett honom igen. Bruce Springsteen och konsert får mig att tänka tillbaka lite extra på våren och hur jävla underbart bra jag hade det!!

Haha, låter här nedan får mig alltid att tänka på killen som stod snett nedanför våra platser och dansade som en tok under den här låten! Haha!

Vilken dag! :D

Vilken grym dag det har varit idag! Bra träning imorse, skulle iofs ha varit lite bättre om jag inte glömt handduken hemma och glömt skorna på gymmet efter träningen men det är bagateller.. Jag är död i rygg, bröst och axlar och det är huvudsaken!  Träningen följdes av en trevlig dag med sällskap av mamma, pappa, Embla, V och J, och på det tokgrym flygning med modellflygplan! Ikväll kommer jag somna lycklig :)

Jag ska bli bättre på att blogga igen, det har blivit lite för lite av den varan den senaste tiden..

Äntligen! :D

I förrgår kväll bestämde jag mig för att formatera Bertil, min lilla dator :P Dels för att han hade börjat bli väldigt seg och dels för att få bort en partition där ubuntu låg och tog plats. Det var ju lättare sagt än gjort! Fick bra att formatera hårddisken och installera om windows på det gamla stället där windows hade legat men det var värre att få till det så jag kunde utnyttja utrymmet där ubuntu hade legat! Efter 3 olika program och en massa meckande så löste det sig iaf :) Nu har jag en snabb dator och 75 GB att fylla med program istället för 55 som förut, perfekt :)

Sicken mackapär!

Pappa har en liten handdator när han jobbar, jag tror han använder den för att få körningar och för att ha tillgång till internet i lastbilen. Ibland tar han med handdatorn hem, något som varken jag eller Embla gillar. Den ger nämligen ifrån sig pipande ljud titt som tätt! Precis ett sånt ljud som jag är som känsligast för så jag hoppar högt 3-4 ggr i timmen. Embla hatar också ljudet :( Hon tror att det är åska så hon börjar darra som ett litet löv. Nu ligger hon under mitt skrivbord tryckt mot elementet... Skitdator tycker hon och jag. Dags för steg 1 i antiskakbehandlingen för Embla: lugn musik och gos :)

Revbenshelvete

Jag trodde att mitt revben skulle göra mindre och mindre ont om det fick gå några dagar, inte mer och mer.  Åkte till gymmet imorse efter att jag hade skjutsat V och J till Arlanda men kunde knappt göra några övningar alls utan att det gjorde ont :(

Vad ska jag nu göra..

Varför blev det så här mycket kaos och så här jobbigt och tråkigt igen för? Det var ju inte riktigt meningen.. Jag är lite för bra på att gräva mina egna gropar.

Grubblerier är aldrig bra punkt.

Hemresa :)

Efter en brutaljobbig flygresa så landade jag till slut på Arlanda i onsdags eftermiddag strax efter kl 13. Det blev ett galet dygn! Tunnelbanan mot flygplatsen gick strax efter halv 5 på morgonen och det var ju en hel del saker som skulle släpas så jag pallrade mig upp ur sängen kl 10 över 3 efter 1 timme och 35 minuters underbar sömn, pigghetsfaktor otroligt hög på det :P Grymt snälla E pallrade oxå sig ur sängen så tidigt och hjälpte mig till flygplatsen med alla saker, hade hon inte gjort det så hade det varit 10 ggr jobbigare. Hon fick följa med mig hela vägen till gaten, lyxigt värre.

JFK i New York var ett rent helvete. Jag hade scootern och två fullproppade och tunga ryggsäckar att släpa på. Där kunde jag bocka av dagens träningspass som utfört. Jag kommer inte riktigt ihåg hur lång tid det tog mellan terminalerna men mellan 55 och 70 minuters gå blev det.. Det var länge sen jag var så svettig som jag var då, svettnivå i klass med vad den är efter ett hårt träningspass på gymmet. I framtiden ska jag komma  ihåg att ha ett par extra t-shirts i ryggsäcken för ombyte.. Men på slutet syntes det inte på tröjan hur svettig jag var, hela var liksom blöt så det gick inte att se svettfläckarna längre :P Haha, jag hade boardingpass och pass i ett fack på ryggsäcken närmast ryggen, stackars gatepersonalensom var tvungen att ta i dem... Den turen mellan gaterna går lätt in på topp 5 jobbigaste jag har varit med om. Väl vid gaten så dog jag i en stol och sov en liten stund.

Vidare till Island, mindre och inte lika jobbig flygplats och sen ARN! :D Där lärde jag mig att det inte är helt lätt att försöka få med sig 2 baggagevagnar samtidigt, det är jobbigt! Sista biten ut till mamma som stod och väntade fick jag hjälp av en tjej som jobbade i tullen! Lyx :) Haha, jag tror jag provade alla möjliga sätt att få med sig 2 samtidigt, tåg, två i bredd (det blir brett!!), dra en efter sig samtidigt som man puttar den andra, gå 2 meter med den ena och sen gå tillbaka och ta den andra.. Det var liksom inte lätt..

Är det inte underbart när vardagen kan ge en ett sånt grymt träningspass?! Helt gratis och dessutom samtidigt som man gör något annat som man måste göra.

Ett inlägg om Hawaii och sammanfattning av våren kommer när jag har fått lite ordning här hemma :) Nu ska jag fortsätta att packa upp!

Att jag aldrig lär mig..

Nu sitter jag på en flygplats och väntar igen, Phoenix denna gång, lite drygt 1,5 timme innan boarding.

Senaste dagarna har varit grymma! Vi började med en biltur på runt 4 timmar ner till Williams från Las Vegas. Snacka om att man blir bortskämd med fina vägar här! Den bilresan var bitvis nästan i klass med highway 1! Helt otroligt :) Maffigt helt enkelt. Bilder kommer, antingen här eller på fejjan så småningom. Det var ju lite smått varmt, bitvis runt 40 så bland det första vi gjorde var att stanna och bunkra upp rejält med vatten, runt 20 liter. Bra att ha en liten buffert om bilen skulle gå sönder eller liknande!

Väl framme i Williams så visade det sig att vi skulle bo på route 66, coolt va?! :D Hostlet var grymt förutom att rummet som vi bodde i hade snett golv så E:s säng stod snett :P Jag lyckades på något sätt virra bor mitt minneskort till kameran på rummet, sån tur var hade jag kopierat allt på det till datorn precis innan. Rummet som vi bodde i var riktigt coolt inrett, originellt och hemtrevligt. Tyvärr glömde jag ta bilder av det :( Jag tror att det var meningen att vi skulle bo där. Vi bokade det sent tisdag kväll bara för att ha något fösta natten, vi hade ingen aning om vart det skulle vara bäst att bo för att det skulle gå så enkelt som möjligt med förflyttningarna. När vi kom dit visade det sig att han som ägde stället hade bott i Sverige, i sthlm, på Lidingö, i Sticklinge, samma del av Lidingö som E är uppvuxen i. Sammanträffandena tog inte slut där, koden till ytterdörren var de fyra sista siffrorna i mitt personnumret... Lite läskigt! På onsdag kvällen somnade jag gott till ljudet av livemusik på gatan ett halvt kvarter bort.

Grand Canyon! Dit åkte vi tidigt torsdag morgon, upp kl 5, käkade frulle på ett café och åkte från Williams runt halv 7. Grand Canyon kan bara sammanfattas med maffigt!! :) En massa bilder blev det. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det där slog allt jag kunnat tänka mig. På ett ställe såg man över 15 mil, det kallar jag utsikt. Ganska mycket gå blev det även fast vi försökte ta bussen så mycket som möjligt. Lite dödvarning på mig.

På torsdag kväll gick vi ut och åt i Williams och lyssnade på livemusik. Oj vad med mat vi åt! Galet mycket, jag funderade nästan på att rulla hem..

Vegas! Där hamnade vi strax innan lunch på fredag, ytterligare en ganska så tidig morgon. Efter att ha lämnat hyrbilen så gick vi mot fremont street. Jag hade tänkt mig att Las Vegas skulle vara galet men inte riktigt så där extremt. Det var casino efter casino efter casino. Fremont street var som en galleria nästan med casinon. Och casinona var inte små heller.. Där gick vi omkring en del, eller snarare rätt mycket. Senare på dagen efter att E hade dreglat över en kille som stod i något liknande indiankäder och vi hade spenderat en stund på starbucks, oj vad jag kommer sakna starbucks(!!) så åkte vi upp mot den andra kända delen av Las Vegas. Där kollade vi på några av alla imitationer av europeiska byggnader och storspelade. Hela 2 dollar spelade vi bort! Sen gick vi lite mer. Kollade in en galleria och lite mer kända saker i Vegas. Sen dog jag helt :( :( Eller snarare mina ben gjorde. De sa upp sig helt... I vanliga fall går jag ju grymt sakta men då kröp jag fram, E fick stanna och vända sig om och vänta på mig många ggr den kvällen. Jag trodde att det skulle funka att hålla igång en hel dag men det gjorde det inte. Antagligen var det för nära inpå Yosemite. Efter en taxi tillbaka till hotellet och lite virrande i labyrinterna på hotellet för att hitta........vårt rum :P så somnade jag som en stock med mardrömmar och med värk i i stort sett hela benen.. Värst var höften, den höll på att ta livet av mig.. både i form av smärta och oro.

Idag hade jag tänkt att åka in till city och köpa nya skor innan jag skulle ta mitt flyg kl 16:40 men det var inte att tänka på eftersom mina ben var lika döda idag. Jag åkte till flygplatsen till kl 12 samtidigt som E skulle flyga hem så det blev 4.5 timmar vänta :P Inte världens roligaste men jag hade inte så mycket att välja på, jag hade inte orkat gå runt på stan även om det bara hade varit för 3 timmar. Sånt är livet ibland. Sjukt stora flygplatser har inte gjort benen på bättre humör heller. Jag ser fram emot ett varmt långt bad när jag kommer hem, om jag kommer i och ur badkaret, kommer jag inte ur får jag väl sova där :P

Några grymma minnesvärda dagar blev det, kunde inte ha blivit bättre! Eller ja, lite mindre dödhet kunde jag ju ha önskat mig men det är sånt som händer. Är huvudet dumt och inte inser kroppens begränsningar så får kroppen lida! Och en storvinst i Vegas hade ju inte varit helt fel heller.

Resan får 5 av 5 möjliga klippor!