Jag blir fascinerad och väldigt rädd när jag hör vissa personers uppfattning om vad som är jobbigt och svårt för mig att göra.
På jobbet har vi en RFID-tag för att komma in genom dörrar, alltså tagläsare vid varje dörr. De sitter oftast på höger sida om dörren, en bit ifrån eftersom det är glasvägg en bit bredvid dörrarna. Så för att få upp en dörr är det liksom ett antal steg :P Slänga över kryckan i höger hand, scanna tagen mot läsaren, slänga upp dörren och sen slänga över kryckan i vänster hand igen. Inte så jobbigt tycker jag. Men det tyckte visst en person på jobbet som såg mig göra dessa steg. Han tyckte det såg omständligt ut och förstod inte hur jag orkade göra det flera gånger om dagen.. Inget konstigt med det tycker jag, det är ju liksom vardag för mig att vissa saker är lite krångligare att göra för mig än för andra. De flesta dagar orkar jag inte ens bry mig om det.
"Låt mig göra det istället, det ser så jobbigt ut för dig" är något jag hör lite titt som tätt, det är sagt med omtanke, det förstår jag men ändå, när blev det ok att inte göra något bara för att det är lite jobbigt? Om man inte gör det som är lite jobbigt och kräver mer än det ordinära av dig, har man inte då tappat viljan att utvecklas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar