Vart är ni?!

För ett tag sen så slogs jag av en rätt så vidrig tanke, sen dess har jag funderat på det lite då och då. Jag har aldrig träffat en person över typ 55 år som har en cp-skada. Seriöst, det måste ju ha funnits personer med cp-skador som har fötts även då. Ger våra kroppar upp i förtid så det är byebye och få överlever över 50 för att kroppen pressas så jävla hårt av all förbannade spasticitet? Har de "försvunnit" på något vidrigt sätt för att de ansågs vara mindre värda när de föddes och sitter isolerade på något hem långt inne i urskogen i Norrland? Eller inte fått någon vård när de var små och dött av typ lunginflammation? Eller är jag bara blind, jag hoppas att jag är det..

Varför gör jag det gång på gång?

..När jag redan innan vet vilka konsekvenserna blir.. Jag har ytterligare en gång lyckats strunta så totalt i träningen att kroppen har krashat totalt. Och för varje gång det händer så lovar jag mig själv att det aldrig ska hända igen, det går ju så där.. Dags att börja försöka klättra uppåt igen :)

2672 km / fem veckor och fem dagar

känns bara oändligt mycket för långt och länge idag :( Skit också... De två senaste veckorna har jag låtit en nya sida hos mig kommit fram som jag tidigare kanske har förnekat att den funnits..

:D

Undra varför livet alltid blir som bäst under de perioder som man har förväntat sig minst av :)

"The scars remind us that the past is real"

Det finns vissa saker som är galet jobbiga, alla har vi ett gäng saker som vi tycker är jobbiga på ett eller annat sätt. För mig är en sån sak när någon ska bedöma min kropp och funktionen i den. Jag tycker det är vidrigt rent ut sagt.. På måndag är det dags igen, måndag kl 17:00. Då är det dags att bli internationellt klassad för RaceRunning-tävlingarna. Det hade varit rätt så skönt att få det överstökat redan på söndagen men nu är det som det är. Det känns som att allt som läkarna och sjukgymnasterna är ute efter är att hitta fel, du har bara så mycket rörlighet i den leden, tack. Du är så sned i ditt bäcken, tack jag vet. Du har mycket mer styrka i vänster sida, jo tack, jag ser det varje gång jag kollar mig i spegeln. Men de är så klart inte ute efter att göra det hemskt och bara hitta fel, det bara känns så.

Ibland har jag inbillat mig att det bara är jag som är så galet fjantig och tycker att sånt här är jobbigt trots att den här kroppen har gjort så att jag utsatts för det i mer än 25 år. Men huxflux visar det sig att jag inte kunde ha mer fel. Det finns fler än jag som tycker att det är precis lika jobbigt, som har lika mycket ångest inför det. Det är rätt så skönt på något sätt, att känna att man inte är ensam. Men ändå så är det skit att fler tycker det är lika jobbigt. Det har sina fördelar att känns någon vars kropp tvingar personen igenom samma saker som min kropp tvingar mig gå igenom :)

Good old memories...

Oj vad sommaren i byggis var bra, varför inser man alltid först efteråt hur bra något var?

Liten besvikelse

Igår var det tävling i RaceRunning i Norrtälje. Tävlingar var rätt kaotisk med tidsschema, vilka som skuulle springa i vilka heat o.s.v. men efter lite förvirring så fick vi springa alla våra lopp :)

Första loppet var 60 meter, jag var seg och slutade trea. W slog mig med 2 dm ungefär!

Sedan följde 100 och 200 meter, de gick iaf bättre :) Sist på dagen var 800 meter. 800-meterslopp tycker jag är svåra att lägga upp rent taktiskt, samma sak med 1500 (som jag sån tur är slipper i Holland). Jag vill ta ut mig så jag är helt död när jag kommer i mål, det ska liksom göra ont. Det ska vara en lagom dos dödsångest sista 200 meterna. Under loppet igår hade jag en massa energi kvar på upploppet, det var inga problem alls att öka en massa. Rätt korkat. Visst, lite energi måste man ju ha kvar för en spurt. Och i mål så var jag inte alls så död som jag hade planerat att vara. Jag antar att det är mer träning på 800 meter som är lösningen så jag lär mig känna kroppen bättre och vet ungefär hur jag ska lägga upp loppet taktiskt. Jag använde gps-klockan på tävlingen igår, den var grym för att få tid per km, särskilt på det långa loppet, 100 och 200 hann jag så klart inte kolla på de.