Vart är ni?!

För ett tag sen så slogs jag av en rätt så vidrig tanke, sen dess har jag funderat på det lite då och då. Jag har aldrig träffat en person över typ 55 år som har en cp-skada. Seriöst, det måste ju ha funnits personer med cp-skador som har fötts även då. Ger våra kroppar upp i förtid så det är byebye och få överlever över 50 för att kroppen pressas så jävla hårt av all förbannade spasticitet? Har de "försvunnit" på något vidrigt sätt för att de ansågs vara mindre värda när de föddes och sitter isolerade på något hem långt inne i urskogen i Norrland? Eller inte fått någon vård när de var små och dött av typ lunginflammation? Eller är jag bara blind, jag hoppas att jag är det..

Varför gör jag det gång på gång?

..När jag redan innan vet vilka konsekvenserna blir.. Jag har ytterligare en gång lyckats strunta så totalt i träningen att kroppen har krashat totalt. Och för varje gång det händer så lovar jag mig själv att det aldrig ska hända igen, det går ju så där.. Dags att börja försöka klättra uppåt igen :)

2672 km / fem veckor och fem dagar

känns bara oändligt mycket för långt och länge idag :( Skit också... De två senaste veckorna har jag låtit en nya sida hos mig kommit fram som jag tidigare kanske har förnekat att den funnits..