Jag blir lite orolig för vad som händer med kroppen, förra fredagen hade jag så ont i kroppen som jag aldrig har haft tidigare och idag har varit den näst värsta dagen.. Jag fattar inte vad det beror på, det är det läskiga.. Hade jag vetat att jag hade gjort något dumt så hade det varit en helt annan sak, då hade jag kunnat förstå det. Men nu har jag ju liksom bara försökt leva ett "normalt" liv. Skött ett jobb 8 timmar om dagen och skött om ett hem. Det mest oroväckande är att det gör mest ont när jag går, ska jag vara tvungen att ge upp och inte gå mer för att det gör för ont när jag går?..
När jag inte ens lyckas dölja det och det syns på mig att jag har ont så känns det rätt kasst.. Det spelar ingen roll om jag har ont i kroppen så länge jag liksom kan dölja det utåt, då är det liksom fine på något sätt, då är det ju bara jag som blir lidandet av det men när det syns på mig att jag har ont så påverkar det ju även människorna som är runt mig negativt.. Näe, dags att toksatsa på träningen ett tag framöver tror jag. Det borde inte göra saker sämre iaf. Kanske är det det som behövs.
Men jag kan ju inte låta kroppen knäcka mig även fast den gör ett förbannat gott försök ibland! :) Att låta det hända är ju bara fel. Men ibland känns det som att det är väldigt väldigt jobbigt att inte falla dig när jag står framför 5 flyttkartonger som ligger på marken och så gärna hade behövt kunna använda två armar på ett vettigt sätt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar