Det är något jag har gått och funderat mycket på i flera år. När någon av de personer som känner en allra bäst och som står en absolut närmast så är det klart att frågan "hur mår du?" innefattar både det fysiska och det psykiska. Men ändå är det så mycket läskigare att säga att man har KAOS, stormslag, hela havet stormar, kortslutning och jag vet inte vad uppe i huvudet än att säga att ja, jag har ont i benet. Det är ju rätt korkat egentligen, varför skäms man så mycket mer att säga att psyket är svagt för tillfället än att säga att det fysiska inte fungerar? Korkat är ordet tycker jag, det ska ju inte vara någon skillnad egentligen! Men det är det, iaf för mig, det känns som ett större misslyckande att inte kunna ta hand om sig själv psykiskt än fysiskt tycker jag. Fast iofs, rollerna kanske är de omvända om man har ett starkt psyke men en svag kropp som lätt blir sjuk? Det kanske den personen ser som ett väldigt misslyckande?
Nyligen fick jag reda på något som verkligen fick mig att tänka till och inse att personer som man aldrig skulle kunna gissa sig till skulle ha problem med sig själva kan ha otroliga problem..
2 kommentarer:
Skenet bedrar ;)
Absolut är det lättare att säga att man är förkyld eller har ont än att säga att man tex är nere. Men det beror väl mest på, tycker iaf jag, att man kanske inte vill gå in på någon lång personlig förklaring om det psykiska medans det fysiska oftast inte kräver ngn lång förklaring.
Det kan det helt klart göra ibland!
Ja, sant, det har du helt rätt i. Och det psykiska är ofta så mycket svårare att sätta ord på också. Det känns oftast som att det bara blir fel när man ger sig på att försöka förklara det.
Dessutom så brukar ju vänner och familj som känner en bra märka när man är nere, oftast behöver man inte ens säga något.
Skicka en kommentar