Hack i häl

De senaste dagarna har det varit ganska så tungt med kroppen, inte för att den har fungerat sämre än vad den gör i vanliga fall men det har ändå känts jobbigt. Den typen av dagar när jag avskyr speglar, särskilt sådana som man inte kan undvika att synas i när man rör på sig.. Det blir lite för jobbigt ibland när man ser allt man vill rätta till, allt man borde ha styrkan till att fixa till så det åtminstone blir lite bättre..

På något sätt känns det som att man alltid är hack i häl med alla andra utan att för den skull komma närmare, det krävs liksom så mycket bara för att hänga med i vardagen. Och det är påfrestande att alltid vara den som är sist in i bilen, sist ut, sist att få ihop sitt pick och pack från matbordet o.s.v. skulle jag säga något annat skulle jag ljuga.. Det är liksom psykiskt påfrestande, man kämpar som ett arsle och ändå är man alltid sist i vardagen. Och man börjar fundera på hur man ska göra för att "komma ikapp". Planering är en bra taktik men det är inte alltid det fungerar tyvärr.

Men det är ju inte så konstigt att det blir så, många av de saker som går på rutin och vana för er som har fungerande kroppar behöver jag tänka aktiv på hur jag ska göra, som att gå till exempel. Hur många av er tänker på hur ni tar ett steg? Antagligen inte så många av er. Varenda steg jag tar kräver en hel del tankekrakft och fokuserande. Och inte allra minst måste jag hålla koll på exakt hur marken framför mig ser ut.. Om en kant på en platta är lite för hög kommer det automatiskt att innebära att jag kommer ramla om jag inte håller koll på det.. Antagligen därför som jag ibland har svårt att aktivt delta i en konversation under tiden som jag går. Och dessutom försöka tänka på vilka muskler som ska spännas när i benen och hålla koll på ryggmusklerna så att inte allt bara faller ihop kan bli ganska så krävande när det inte går på automatik! Det är få saker förutom överraskningar som den här kroppen bjuder på gratis :P

Nu ska jag försöka sova så jag orkar upp imorgon! Godnatt!