Skrivet på en gräsmatta i solen, en söndag när jag borde ha suttit inne och jobbat istället för i solen och njutit :)
Jag vet inte vad det är med Berkeley och usa men oj vad många fler killar och tjejer med cp-skador jag har sett sen jag kom hit! Och det coolaste är att de flesta av dem har varit gångare, på 5 år på kth har jag sett 2 stycken gångare som med största sannolikhet har haft cp-skador, här ser jag fler på en vecka! Och jag kan ju så klart inte låta bli att analysera hur de går precis som jag städigt analyserar hur jag själv går :P Och alla har haft det karakteristiska fötterna pekandes i en spetsplogg framåt och knäna ihop. Precis dit mina ben egentligen vill. Det får mig att fundera på vad katten Kerstin Linde och mamma gjorde med mig och min kropp när jag var liten! För som vanligt liknar inte mitt gångmönster gångmönstret hos någon av dem jag sett. Var gjorde ni med mina ben för att de inte skulle börja peka inåt?! Visst, mina ben vill fortfarande till den positionen om jag låter dem gör som de vill men jag kan ändå få isär dem när jag vill och gå med parallella ben :)
Jag har även funderat en massa på vad det kan bero på att det finns så många fler med lätta cp-skador här. Har de bättre rehabilitering så fler tar sig upp på benen och faktiskt börjar gå? Eller är det så tragiskt att de har så mycket sämre förlossningsvård här att fler föds med lätta cp-skador? :( Måste kolla upp statistiken när jag får tid!
För två veckor sen när E och jag var in till SF mötte vi en tjej som gick ungefär lika illa som mig (men med spetsplogg) som var ute och gick på stan tillsammans med sin pojkvän, hon var cool för det verkligen syntes på henne att hon sket fullständigt i hur hennes kropp fungerade (eller inte fungerade). Det var lite "Här kommer jag och jag skäms inte för 5 öre över min kropp!" även fast ena armen flaxade fram och tillbaka, den andra kunde inte flaxa fram och tillbaka för den hade hon fast förankrad i sin pojkväns hand :)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Och nu något helt annat, som jag skrev för några veckor sen så går det oftast att hitta något bra i allt som är jobbigt och drygt och som bara verkar vara skit vid en första genomtänkning. Allt tjafs hemma med L, tillsammans med en utskällning som kom när jag så väl behövde den när jag höll på att göra något dumt har fått mig att inse att man inte alltid behöver göra något större fel för att en annan person ska irritera sig på något man gör eller inte gör eller bara för att man finns. Och att man aldrig ska be om ursäkt för något man inte tycker att man egentligen har gjort fel. Det har varit ganska så nyttigt för det har fått mig att se annorlunda på ganska så mycket som hänt för ganska så länge sen, det kanske inte var mitt fel och mig det var fel på trots allt. Och det gör det fan så mycket lättare att se på det och inse att jag är nog inte så dum och konstig ändå!
Jag har så mycket att skriva om just nu att jag bara skulle kunna fortsätta en bra stund till, undra hur många av er som orkar läsa enda hit! I fredags hade vi en presentation av vårt exjobb för ett annat forskningsteam här på skolan. Det gick bara herrejösses grymt tokbra! :D :D Helt klart över förväntan, jag och E var grymt nöjda och vår handledare som var med och lyssnade var oxå jättenöjd och kom med många bra tips inför slutpresentationen :) Det känns lite extra bra att höra att de resultat man har fått fram är spektakulära och intressanta när det kommer från en professor på Bekeley som dessutom driver ett eget företag som sysslar med just indoor positioning. Det var coolt! Det kommer jag leva på länge :) Alla långa kvällar och helger i skolan känns på något sätt så mycket mer värda nu. Nu ska vi bara se till att göra de sista testerna och skriva klart vår rapport så kan vi säga att vi har avslutat kth utbildningen på bästa sätt sen :)
Haha, jag har fortfarande galen träningsvärk i vänster lår sen träningen igår :P Undra om jag ska gå till gymmet ikväll och se till att fixa samma träningsvärk i höger ben oxå!..
Imorgon kommer jag antagligen att vara röd som en kräfta igen men det får det vara värt, fan vad det har varit skönt med en dag ute i solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar