Som jag skrev igår så var kroppen lite blahablaha, idag blev det ännu värre :( Oj vad all energi försvann ur benen när E och jag gick och skulle äta lunch på andra sidan campus idag. Det var fan läskigt hur orkeslös jag blev och hur ingenting fungerade som det brukar :(
Resten av dagen har jag mått ganska så pissigt psykiskt och mest velat gömma mig för allt och alla.. Jag hatar att hela jag klappar ihop när kroppen klappar ihop :( Helvete att det ska vara så svårt att tycka om sig själv och tycka att man gör något bra och något man kan vara stolt över.. Jag borde nog fundera mindre och oroa mig mindre, det kommer nog bli ganska så bra i slutändan. Men jag är så jävla rädd för att bli helt ensam, att de som jag bryr mig om och som bryr sig om mig ska ledsna på mig och försvinna.. Ibland ledsnar jag på att försöka låtsas vara stark, det är jag verkligen inte när det kommer till kritan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar