tisdag 31 januari 2012

Vilken dag!

Vilket galen dag det här blev på något sätt. Vaknade tidigt imorse, runt halv 7 och var helt död. Hade sovit helkasst eftersom jag vaknat ett gäng ggr och varit helt bortdomnad i armarna. Tog mig till skolan och var ganska så pigg när jag kom dit kvar över 8, grymt lugnt och skönt där då! Morgonarna är nog bästa tiden att jobba på där. Sen har jag och E bråkat en massa med Ubuntu och tinyos, jag har tappat räkningen på hur många olika sätt vi provat nu. Men jag tror vi är på väg att hitta ett sätt som funkar nu!

Stressade hem 20 i 7, hade tänkt att hinna simma i iaf 30 minuter innan simhallen stängde kl 8, jag hann simma i 12 minuter eftersom elscootern dog halvvägs dit och jag fick gå och den närmaste ingången till simhallen var låst så jag fick gå världens omväg för att komma in :P (han i receptionen såg mig rycka i dörren men vägrade komma och öppna, taskigt tycker jag!) Sen gick jag hem med scootern, det var fan jobbigare att gå med den än det var att simma! Rejält med träning fick jag iaf! :D

Sen hem och vila några minuter och sen handla. Haha, när jag gick hem från affären så stannade det en bil på gatan och vevade ned rutan, trodde inte det var åt mig, jag fortsatte gå med musik i lurarna. Bilen vände och körde efter, det var en snäll gammal kvinna som frågade om jag ville ha skjuts någonstans, jag tackade vänligt men bestämt nej :P

Nu har jag iaf ett välfyllt kylskåp, både ben och armar är halvdöda och jag har lagt en jätteorder på amazon, snart funkar nog min scooter igen, jag kan dammsuga rummet, dricka gott te och har en dator med ett fungerande batteri! Inte helt fy skam :)

Sov gott, livet är rätt underbart ändå även fast det är ganska så jobbigt stundtals! Undra vad jag kommer hitta på för konstigt inatt när jag sover, det blir en spännande överraskning..

Jag fick höra en riktigt vidrig historia om vad en av mina rumskompisar hade hittat på/gjort på fyllan i en av min andra rumskompis säng medan han sov, fy fan i helvete säger jag bara, önskar att han inte hade berättat det. Jag fattar inte hur vissa personer kan sitta och berätta helt öppet om saker som man själv skulle ha skämts ihjäl om man hade gjort.. Jag hoppas att jag slipper vakna av något dylikt. Det finns sjuka människor, den saken är klar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, jag känner igen det där med att folk stannar och frågar om man behöver hjälp/lift i US. Otroligt vänligt, men man blir lite paff.

Jag var ett par veckor i US på jobb för en del år sen. Man tog bilen precis överallt, i princip tom över gatan för att det ju ändå inte fanns några övergångsställen att använda. Efter en vecka kände jag mig helt knäpp av att inte ha gått mer än till och från bilen och inne i kundens lokaler så jag fick för mig att jag skulle ta en promenad. Området var inte speciellt promenadvänligt så jag halkade väl runt i lite diken, vägrenar och annat i hopp om att hitta den där gröna dungen jag sett på Google Maps. Anyways, mitt under promenaden stannade det till en kille och undrade om jag behövde lift. Han tyckte väl synd om mig som var tvungen att GÅ. Han verkade inte ens fatta konceptet när jag sa att jag bara var ute och promenerade.

Lång kommentar om ingenting, men du verkar ha det skoj där borta och det bevisar ju bara att det var helt rätt beslut att prova lyckan i landet i väst ett tag. Enjoy!

/Kusin Helena

Rickard sa...

Haha, vad kul! Näe benen verkar folk vara rädda för att använda här..

Ja, det var nog ett ganska så rätt beslut :) Hittills har det varit väldigt bra iaf!